LUND UNIVERSITY

PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00

Kappadokien – Ett drömlandskap med fängslande historia

Ranta, Michael

Published in:Kulturens värld

2008

Link to publication

Citation for published version (APA):Ranta, M. (2008). Kappadokien – Ett drömlandskap med fängslande historia. Kulturens värld, (3).https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=explorer&chrome=true&srcid=0B9XMYDSzx5OaMmZjZGI4MWItZjJjZS00MzlkLThlN2UtNGRlMmRkZjE3MzEz&hl=sv

Total number of authors:1

General rightsUnless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by thelegal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private studyor research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will removeaccess to the work immediately and investigate your claim.

Utsikt över "Duvdalen"

(Giivercinlik Vadisi) nära

Ughisar. (ovan t v)

Korsfrstelsescen i QankL

Kilise ("Sandalkyrkan"),

slutet av llOO-talet.

(nedan t v)

Eroderad klippa med

tillbyggnader i närheten

av staden Zelve.

f centrala Turfr.iet, cirft,a 350 lem sydost om Anftarq befnnu sig ett speftlalculört uullean-landsltap som sltulle lcunna hrirstammafrån en aa Salaador Dalis drömaörldar. Konis/ta, ibland,taam?- oclzfallosliftnande lclipp/ormationer re.ter sig upp, delais utsltunza med bostöder, ltapell

ocltfresfr,fi\sedda hyrrton Kappado/tien,som dmna del aa Anatolien /tallas, utgö| docft, aaseaört mercin mbmt ett område bestående aafiTrollande laaaformationer med arfr,ircrttonislea brufrs-

funfr,tioner, utan aittnar ciam om se/clq aa montånd:Å,amp oclt etni;frt-religiöba snidiglzeter.Historisft.afund strricrter sig åtmiratone önda tillbak: till det lzettiti"tfr,a riltet, dos. cirfr,a 1750-1200

-/! Kr., men inte minst rör det sig ltrir om m aa ltristendomera frorfliknifrn 'baggor'!

Ett drömlandskap medfängslande historia

Tnxr ocn roro Mrcslnl Rerqte

-I- \ledan i början av l7OO-talet rapporteradeden franske antikvarien och resenären Paul Lucas, sompå uppdrag av Ludvig XfV befann sig i Mellanöstern,om besynnerliga bostadshus och kapell i centrala Ana-tolien, inhuggna i pyramidliknande klippor. Hanbeskrev dem som liknande kåpförsedda munkar, Jung-fru Maria med Kristusbarnet och i andra fantasifullaordalag. Det franska hovet avfärdade till en början hans

beskrivning som lögnaktigt nonsens, ända tills denfranske ambassadören i Konstantinopel själv reste tillområdet och i viss mån kunde bekrdfta Lucas uppgifter.Även enstaka efterfoljande reseskildrare under 1800-talet upphörde inte att förundras över det märkliga kap-padokiska landskapet. Och denna fascination är onekli-gen begriplig.

Som ett resultat av vulkanutbrott for cirka 30 milio-

l l

Natwardsscen (Karanl-rk

Kilise).

ner år sedan täcktes området med lava och vulkanaskasom stelnade till hård basalt och mjukare tuffsten. Ero-sion från vind och vatten i kombination med extrematemperaturftirändringar frambringade under tidensgång klippformationer i många olika skepnader. Delsförekommer mer eller mindre avlånga former, täcktamed basalthättor som har lyckats motstå erosionen bätt-re än de bdrande "kolonnerna" av tuffsten. I andra fallhar hättorna fallit bort, och klipporna har då ffitt ett merkoniskt utseende. Åtskilliga asiociationer ligger ndra tillhands: vissa av dem påminner tydligt om fallosar, andraom jättelika svampar eller sockertoppar, och av lokalbe-folkningen betecknas de som 'trollskorstenaf'. Denengelske resenären Ainsworth, som år 1837 anlände tillKappadokieu tyckte sig till och med se "lejon, ffiglar,krokodiler och fiskar" i dessa formationer. När jag självrör mig i detta landskap blir jag alldeles forbluffad överden variationsrikedom av bisarra klippor, upp till 40 mhöga som naturen i detta fall har lyckats frambringa.Det finns faktiskt knappast ord ellerbilder som kan göradetta "uppruggade", surrealistiska landskap rdtwisavarken i sin helhet eller beträffande enstaka strukturer.

Regionen åir dock diirutöver historiskt synnerligenintressant. Arkeologiska utgrävningar tyder på attbosättningar har funnits i området redan under denyngre stenåldern och bronsåldern, dvs. åtminstone från3000-taletf. Kr. Under2000-taletf. Kr. uppstod dethet-titiska storiket med Kappadokien som dess kärnland,och efter dess fall under 1200-tdet f. Kr. invaderades

T2

Klippformationer med

bosrdder i Göreme.(ovan t h)

Gångarna i den underjor-

diska staden Derinkuyu

är ibland klaustrofobiskt

trånga (nedan t h)

regionen av fryger, kimmerier, assyrier, perser och Alex-ander den stores styrkor för att så småningom inörlivasi det romerska riket. Namnet Kappadokien kan ftjröwigt hiirledas från fornpersiskans Katpatuk4 "devackra hästarnas land", eftersom provinsen var berömdför sin hästuppfödning. Under 300-talet och Konstan-tin den store frck kristendomen genomslagskraft somden dominerande (och senare offlrciella) religiösa tros-uppfattningen i den romerska världen. Imperiet dela-des upp i en västlig respektive östlig del, med Konstan-tinopel som den sistnämndas huvudstad, det bysantin-ska riket grundlades och tog successivt över det gamlaRoms maktstdllning. Redan under 100-talet hade defiirsta kristna börjat bosätta sig i Kappadokien, menunder 300-talet etablerades här kristna kolonier i stör-re utsträckning. hovinsen fick stor betydelse ör kris-tendomens utbredning, inte minst genom de s.k. kap-padokiska kyrkofädernas örsorg dvs. Basileios denstore, Gregorios av Naziansos och dennes bror Grego-rios av Nyssa (nuvarande Nevqehir). Tillsammansbidrog de väsentligt till - den långtifrån konfliktfria -utformningen av kristen teologi och påverkade specielltden ortodoxa kyrkan, bland annat betrdffande treenig-hetsläran. I Kappadokien grundade Basileios, som 370blev biskop i Caesarea (nuvarande Kayseri), även ettantal mindre samhällen, dåir han bedrev och initieradeundervisning i den kristna läran.

Därmed sammanhiingande byggdes även klosteran-läggningaa kapell och kyrkor - dels som fristående

UPPRUGGAT, SURREALISTISKT LANDSKAP

"Tiollskorstenaf' och

klippor i Zelvedalen.

(ovan t v)

Nedre delen av en fresk

med Kristi himmelsfrrd

som huvudmotiv

(Karanhk Kilise).

(nedan t v)

byggnadea men inte minst som inskurna utrymmen i demjuka tuffstensklipporna. Mellan 400- och 1200-taletuppfördes runt 400 klippkyrkor och -kapell i centralaKappadokien, närmare bestämt kring Nevqehia Ughi-sar, Zelve och inte minst Göreme. Ätskilliga av dem hardekorerats med bysantinska fresker i lysande färgersom bland annat visar scener ur Gamla och Nya testa-mentet, speciellt Jesu liv och helgonens gärningar. Ensystematisk konsthistorisk inventering påbörjades inteförrän i början av 1900-talet. De flesta kyrkor har enrelativt enkel enskeppig uppbyggnad med tunnvalv ochabsider. Det förekommer dock även merkomplexa k1'r-kor försedda med kryssvalv, kolonner med kapitäI, gal-lerier och inhuggna kupoler. I samtliga fall har klippor-nas struktur påverkat interiörernas utformning och fåkupoler eller rektangulära former är helt symmetriska.

Freskerna är med sin relativa statiska frontaliteg bris-ten på rumsdjup och betoningen av ornamentala linjertydligt bysantinskt påverkade. Det föreligger emellertidinget enhetligt stilistiskt eller tematiskt program, vilketmed tanke på den stora tidsrymd, under vilken mål-ningarna skapades, knappast är förvånansvärt. Underbildstriden, den s.k. ikonoklasmen, som blossade upp iBysans mellan 726 och 843, fördömdes - och förstör-des - direkta avbildningar, framför allt inom religiöskonst, bland annat under åberopande av bildförbudet iMose lag. Denna avbildningsfientlighet återspeglasäven i de kappadokiska freskerna som under tidsperi-oden antar mer abstrakta. ornamentala former med

Hisnande utsikter och

suggestiva former möter

resenärerna.

symbolkaraktär. Från och med andra hälften av 800-talet återkommer däremot förstärkt berättande ochfigurativa bildmotiv. Likaledes ökar Firgrikedomenavsevärt.

Just i Göremedalen befinner sig den största ansam-lingen av klippkapell och -kyrkor, som huvudsakligenhärrörfrån 800-talet och framåt. På 1960-talet skapadeshär ett utomhusmuseum, och sedan 1985 är dalen upp-satt på UNESCO:s världsarvslista. Dessvärre är åtskilli-ga fresker skadade, i synnerhet figurernas ögon- ochansiktspartier. En lokal guide i Göreme, som jag tillfrå-gar huruvida dessa skador har samband med bildför-störelsen under ikonoklasmen. hävdar dock att det härrör sig om långt senare utförda målningar. Snararehandlar det enligt honom om att dessa "heliga" färg-pigment ansågs ha en välgörande eller hälsobringandeeffekt och därför av lokalbefolkningen ibland hackadesloss och intogs uppblandade med vatten.

Förutom inhuggna kapell och kyrkor förekommerockså rent profana bostadsutrymmen i klipporna somnyttjades av kristna eremiter och befolkningen i all-mänhet. Dessutom skapades i regionen s.k. underjor-diska städer i varierande storlek. Hittills har 36 av des-sa städer, utgrävda i den mjuka tuffstenen, påträffats,men man antar att långt fler av dem existerar och vän-tar på att bli upptäckta. Vissa av dem kan snarare beskri-vas som underjordiska byar, medan andra kundein4,'rnma en befolkning på 20-30 000 personer. Redanunder hettiterna grävdes antagligen passager under de

BYSANTISKA FRESKER I LYSANDE FÄRGER

15

Natwardsscen (Karanhk

Kilise).

Skiss över underjordisk

stad där 2 markerar ned-

gångar och 4 ventilations-

trummor. (ovan t h)

En del av Karanhk Kilise

("Den mörka kyrkan'l

slutet av 1000-talet) i

Göreme har blottats på

grund av erosionen.

(nedan t h)

UNDERJORDISKA HOGHUS

överjordiska bosättningarna av försvarstekniska skdl.Regelrätta underjordiska samhällen i regionen nämnsör första gången i skriften Anabasis, som sk-revs på 300-talet f. Kr. av den grekiske militären och författarenXenofon. Under romartiden skedde en utvidgning avdessa utrymmen som då fungerade som skyddsanlägg-ningarförkristna flyktingar, men framför allt under denbysantinska perioden genomftirdes b etydande utbygg-nader. Bosättningarna är upp till 85 m djupa (med 6-8nivåer) och inhyste, ftirutom rena bostäder, dven stall,lagerlokaler, brunnar, kök, lokaler ör vin- och olje-framställning och kyrkor. Mellan våningarna fannskommunikationshåI, och dn idag fungerande ventila-tionssystem tryggade luftförsörjningen.

Tlll de viktigaste anläggningarna räknas Kaymaklioch Derinkuyu i närheten av Nevgehir. Den sistnämnda,som jag hade tillFille att besöka, upptäcktes så sent som1965. I detta labyrindiknande komplex med en yta på 4kmQ, som rymde minst 20 000 personer, dr det onekli-gen lätt att förirra sig. Thnnlarna har en höjd på endastI 60- I 70 cm och dr obehagligt trånga; en klaustrofobiskkänsla inställer sig snabbt. Boendeförhållandena för enså pass stor befolkningsmängd kan här knappast havarit dräglig4 inte minst med tanke på forekommandekroppsodörer, madagningsos, lukt från avöring ochsjukdomsrisk. Emellertid antas anläggningarna inte hafungerat som perrnanenta bosättningar (det fanns oftadven bostadshus ovanjord), utan anvdndes snarare somtillfälliga "'bunkeranläggningar" i kristider, där befolk-

16

ningen kunde förskansa sig under långa tidsperioder.Ingångarna spärrades av med tunga kvamstenar,inskjutna i väggarn4 och kunde endast öppnas inifrån.Framför allt under 700-talet, när regionen utsattes förangrepp av araber och sasanider, antas dessa underjor-diska städer varit i bruk. Det finns även tecken på attseljuqern4 som i början av 1000-talet invaderade Ana-tolien, använde anläggningarna som bostäder och imilitdra syften. I viss mån kanske de fungerade somkristna tillflyktsorter i och med islamiseringen av regi-onen, men under större delen av seljuqernas och deefterföljande osmanemas styre bemöttes de kristnamed tolerans. Under en lång tid fordevde det bysan-tinska patriarkatets auktoritet bland den kristna befolk-ningen, och på yissa orter fanns såvdl ky'kor sommoskder. Inte ftirrdn 1923 och den turkiska republikensuppkomst upphörde den kdstna närvaron i stort setthelt, ndr i samband med befolkningsutvdxlingen mel-lan Ttrrkiet och Grekland 1,5 miljoner grekisk-ortodoxawångsdeporterades.

Kappadokien iir sråledes en ytterst frngslande provins,såvdl landskapsmässigt som utifrån ett historiskt per-spektiv. För resenärer har regionen weklöst mångaovanliga sevärdheter att erbjuda och turistiskt sett ärden fortfarande örvånansvärt okänd och oexploaterad,i alla fall jämfortmed Turkiets medelhavsområden. Det-ta tycks dock hålla på att ftirändras, och i vissa fall hargamla klippbostäder till och med blivit ombyggda tilllyxhotell. Q

Fi l,1,

{ ,vt t "", . . i . t : : , . r . . !

r )i::,,1..,,o. c' p 1 :1fi".

, l ) r

ä ' i ' ,

t '4 '

r -"*i lc

i - j , , ,

., :. ,-i

: ' .1- : . :l

) .

' ; ; ' r ' i1

rl )i. i ti l

iq

io. , '

l

. ' f '

- . i , ' ' r,l

, i i' i l ' ' , ' i lI

[ r i| .

ct iorr o l thc l ) r l in l i r r r t r

r l t r r rd ( . i ly

{ t

t n l I l l t ) ( r '

{ '

ii

5f

,*,

J

{fil *f

å

-t5/