Pressfotograf eller fotojournalist - DiVA...

Pressfotograf eller fotojournalist - vart är yrket på väg?

”Ha och inte ge” Paul Hansen

C-uppsats Av: Johanna Stenius

Journalistik och multimedia Södertörns högskola

Våren 2004

Handledare: Karin Stigbrand

2

Abstract Studien handlar om pressfotografer i Sverige idag. Den blickar bakåt på debatten kring pressfotografer i historien, studerar pressfotografers arbete och diskuterar framtiden. Hu-vudfrågorna är:

1. Vilka arbetsuppgifter ingår i en pressfotografs arbete? 2. Hur har yrket förändrats de senaste 25 åren?

3. Hur ser pressfotograferna på fotojournalistikens framtid? Metoderna har bestått av observationer, intervjuer och en enkätundersökning. Första delen av resultaten gör nedslag på ett par bildredaktioner: Ingress Media, Nya Wermlands-Tidningen och Aftonbladet. Den innehåller också ett porträtt av pressfotogra-fen Paul Hansen. Andra delen består av en mindre kvantitativ undersökning med 28 pressfotografer i olika anställningsformer från hela landet. Den berättar om deras arbete och syn på framti-den. Resultaten ger en bild av ett fotografsverige i förändring. På redaktionerna omförde-las fotografernas ansvar, till nytta för många och till förargelse för andra. Den digitala revolutionen omkullkastar gamla arbetssätt och håller på att stöpa in de framtida press-fotograferna i en ny, bredare yrkesroll.

Nyckelord: pressfotografi, fotojournalist, digitalisering, bildredaktion

3

Innehåll

1. Inledning 1:1 Syfte, frågeställning och metod 5

1:2 Disposition 6

2. Debatten om fotograferna 2:1 Rädda ögonblicket 7

2:2 ”Bilden må icke ändras…” 7

2:3 Expressen startade en ny era 9

2:4 Frilans eller fast? 9

2:5 Sammanfattning 10

3. Fotograferna och journalistrollen

3:1 Om bildanalys 11

3:2 Pressbildens ideologiska funktion 11

3:3 Den manipulerade bilden 12

3:4 Journalistrollens komponenter 12


4. Fotoarbetet idag 4:1 Intervju- och observationsmetoder 15

4:2 Paul Hansen- ett porträtt 16

4:3 En natt på kvällstidningen 18

4:3:1 fredag 23:15 19

4:3:2 En annan natt 19

4.3:3 Nygamla nyheter om kungen 20

4.4 Ingress Media och Nya Wermlands-Tidningen 20

4:5 Räddningen – en utbildning i bildjournalistik? 22


4

5. Vad tycker fotograferna? 5:1 Om enkätundersökningen 24

5:1:1 Population 24

5:1:2 Undersökningstyp 24

5:1:3 Frågorna 24

5:1:4 Population i denna undersökning 25

5:2 Fotografernas arbetsuppgifter 26

5:3 Vilka förändringar har skett i yrket? 27

5:4 Åsikter om fotografyrket och dess framtid 27

5.4:1 ”Journalister och fotografer måste…” 27

5:4:2 ”En gemensam grundutbildning…” 28

5:4:3 ”Som om läsarna inte skulle förstå…“ 28


6. Diskussion 31

6:1 Vidare forskning 32

Referenser 33

Bilagor

5

1. Inledning Anrika Nalen i Stockholm är till brädden fylld med pressfotografer och deras familjer. Vissa är uppklädda i balklänning eller kostym, andra kommer i sina vanliga västar med kameran över axeln. Årets bild är de svenska pressfotografernas enda branschfest, och det märks att ingen är van att själv vara den som är i fokus. Pristagare efter pristagare tar all-varligt emot sitt pris av en allt mer tillkämpat glad Ellinor Nilsson, känd från TV, vilket hon gärna påpekar. Runt om i salen jublas det redaktionsvis.

Aldrig skrivs det så mycket om svensk pressbild som i mars varje år då valet av årets bild ska diskuteras och kritiseras. Likaså i år. När årets pristagare Stefan Söderström kliver upp på scenen och tar emot priset blir det tyst i salen. Hans bild av en svårt skadad Anna Lindh på en bår på NK är mycket laddad men inte särskilt estetiskt välkomponerad.

Vad är egentligen årets bästa bild? En bild som är estetiskt bra, eller helt enkelt en bild på årets händelse? Dilemmat kan överföras till personen bakom kameran. Vad är egentligen en pressfotograf? En person som har öga för detaljer och jobbar länge för att få den rätta vinkeln, eller helt enkelt en reporter med kamera som är på rätt plats vid rätt tidpunkt? Jag har valt att skriva min kandidatuppsats i journalistik kring detta ämne av den enkla anledningen att det fotojournalistiska arbetet behöver uppmärksamhet. Inte mycket forsk-ning finns kring fotografers arbete trots att själva bilderna diskuteras ständigt. Dessutom är bildjournalistik något av en röd tråd som gått genom min utbildning – helt enkelt mitt största intresse.

1:1 Syfte, Frågeställning och metod

Syftet med denna uppsats är alltså att försöka ta reda på hur pressfotografers yrke ser ut idag- och hur deras arbete ska se ut i framtiden.

Frågorna jag vill få besvarade är:

1. Vilka arbetsuppgifter ingår i en pressfotografs arbete?

2. Hur har yrket förändrats genom åren?

3. Hur ser pressfotograferna på fotojournalistikens framtid?

Anledningen till denna avgränsning av studien är att jag vill fokusera på fotograferna, inte bilderna i första hand. Något jag inte tar upp i uppsatsen är bildbyråernas inverkan på fotografernas ställning på redaktionerna, en fråga som skulle kunna ingå men som skulle ha gjort studien för spretig.

Jag har använt mig av både kvalitativa och kvantitativa metoder vid undersök-ningen. I arbetet har jag genomfört ett antal forskningsintervjuer, både kortare och längre. Jag har även gjort ett par arbetsplatsobservationer. Dessa observationer fick sedan ligga till grund för en mindre kvantitativ undersökning av ett antal utvalda pressfotografer.

Metoderna för allt detta beskrivs och motiveras i anslutning till respektive under-sökning. Varje resultatdel inleds med ett metodavsnitt som redovisar och argumenterar för de forskningsmetoder som använts.

6

1:2 Disposition

Kapitel två handlar om debatten kring pressfotot och pressfotografers yrkesroll. Den tog fart på 1950-talet och pågår alltjämt.

Kapitel tre handlar om bildernas ideologiska funktion och konsekvenserna av digitali-seringen. Bildanalys, ideologier och digitalisering är en självklar del av fotografens ar-bete. De olika pusselbitar som tillsammans bildar pressfotografens, med framtidens ord fotojournalistens, vardag innehåller också en definition av den klassiska journalistrollen,

Uppsatsens fjärde del är fokuserad på fotografernas arbete mer konkret. DN-fotogra-fen Paul Hansen berättar om sitt yrke. Aftonbladets bildredaktion följs under några mer eller mindre dramatiska nätter, redaktörer på ett par tidningar som genomfört stora för-ändringar på bildredaktionerna berättar. Slutligen berättar programansvarige Pelle Krone-stedt från Mitthögskolan om den utbildning som bildjournalistsverige har väntat på.

Uppsatsens femte del handlar om pressfotograferna som kollektiv. 28 fotografer be-rättar genom en enkät om sina arbetsuppgifter, och hur de ser på framtiden. Framtiden är också temat i slutdiskussionen, uppsatsens sista del.

7

2. Debatten om fotograferna Pressfotografens ansvar och yrkesroll har diskuterats livligt de senaste årtiondena, särskilt sedan början av 1980-talet, då digitaliseringen gjorde bildanvändandet i sig mer kontro-versiellt.

Före 1925 hade färre än tio procent av alla artiklar någon form av illustration. 1935 och cirka tio år framåt var siffran cirka 15 procent.1 Pressfotograferna själva disku-terades inte alls. Kanske beroende på att yrkeskåren fortfarande var liten. Först på 1960-talet började småbildskameran användas på allvar i Sverige2, och därmed utvecklades pressfotografyrket. Detta syns tydligt i publicerad statistik. Ända sedan 1955 har 20 till 25 procent av alla artiklar publicerats med ett foto.3 Bildanvändandet ökade alltså drama-tiskt med småbildskamerans intåg, och därefter började debatten.

2:1 Rädda ögonblicket 1958 skrev Karl Sandels, dåvarande direktör för Svenska fotografers förbund, högtra-vande om pressfotografyrket: ”Man har förstått att hans uppgift icke är något självända-mål utan att han med sin kamera skall berätta för hundratusenden, ja, miljoner, om det som endast ett fåtal personligen får se. Han ska rädda ögonblicket åt framtiden.”4. I samma bok skriver Sandels också att en pressfotograf måste vara allvetare och ha journa-listisk blick, förmåga att tänka sig hur ett reportage kommer att se ut i tryck, och förstå-else för vad en tidnings läsekrets vill ha. Sandels kritiserade bildvalet i många dagstid-ningar, men lade huvudansvaret på de bildredaktörer som inte gav pressfotograferna till-räcklig frihet att förverkliga idéer.5

För övrigt var under detta årtionde, och de två följande, pressfotografernas yrkes-roll relativt klart definierad. Pressdebatten ser därför ut därefter: Inget nytt tillförs, inget kritiskt skrivs i böcker eller på debattsidor. Inte förrän mörkrummet på allvar flyttas in i datorn i början av 1990-talet.

2:2 ”Bilden må icke ändras…” I november 1989 ägnade sig tidningen Journalisten för första gången åt debatt kring den digitaliserade bilden och de problem som kan uppstå i samband med bildredigeringen. I artikeln ”Manipulerade bilder undergräver fotots trovärdighet” skrev fotografen Rolf Ol-son: ”Jag är medveten om att de flesta av bildmanipulatörernas hopplock är tämligen oskyldiga (– – – ) Men alla dessa till synes oskyldiga verk av ’klippnissarna’ undergräver förtroendet för bilden och omöjliggör bilden som dokumentation!”6 Här var alltså foto-graferna fortfarande ”befriade” från ansvar för bildens sanningshalt. Rolf Olson poängte-rar att det hela är en utbildningsfråga. Fotograferna hade ingen akademisk bakgrund, alltså rekryterades beslutsfattarna inom de skrivande kretsarna och bilden fick ta ett steg tillbaka. Lösningen på problemet trodde man låg i en högre utbildning för bildjournalis- 1 Becker, s 132ff 2 Östgöta Correspondenten, Gunnar Lindquist, 1996-09-07 3 Becker s 132 ff 4 Sandels, s 97 5 Ibid, s 104 ff. 6 Rolf Olson, Journalisten #35 1989, s 4

8

ter. Ett annat problem, som diskuteras i samma tidning, är de arrangerade bilderna7. En ständigt infekterad fråga som i många fall lett till långa pressetiska diskussioner om vad som egentligen är sanning. Artiklarna var startskottet för en alltjämt pågående, allt mer intensifierad, debatt kring pressfotografernas utbildning och ansvar för sitt arbete.

Carl-Adam Nycop, grundare av tidningarna Se och Expressen, uttryckte vid den här tiden en förväntansfull oro för framtiden: ”Nu kommer bra teknik att stå till förfo-gande och då gäller det att också journalistiskt och fotografiskt lyfta sej i håret för att motsvara de nya möjligheterna. 90-talets visioner för bildjournalistiken innebär att de kreativa greppen om motiven måste skärpas. Bilder ska inte bara 'knäppas och skyfflas in på sidorna'.” 8 Nycop hoppades att de nya möjligheterna skulle leda till ett kreativt upp-vaknande på redaktionerna. 9 Från fotografernas sida kom frågan om moraliskt ansvar. I fotolagen (§ 2) står ”bilden må icke ändras så, att framställarens anseende som fotograf kränkes”.10 Fotografen kan således aldrig kalla sig själv en knapptryckare, utan bär enligt denna syn ett moraliskt ansvar för den syn på verkligheten som hans bild förmedlar. Bil-den bör inte manipuleras utan fotografens samtycke.

Erik Göthe, dåvarande fotografombudsman, lyfte fram ett nytt problem som i och med digitaliseringen aktualiserades. Frågan om vem som skall anses ha den konstnärliga upphovsrätten, när allt efterarbete görs helt digitalt av någon annan än fotografen själv. Ska en fotograf välja att stå för sin bildmoral och vägra acceptera att bilder manipuleras på redaktionerna utan hans/hennes medverkan? Även Fred Richtin vid International Center of Photography i New York skriver om detta. 1990 beskrev han fotografen som en allt mer sårbar figur, samhällets avancerade men ändå enkla nedtecknare.11 Med den nya tekniken kunde fotot plötsligt ha arrangerats efter varje tänkbart önskemål. Kanske skulle pressfotografen i framtiden ha svårt att bli trodd. Fotografier kanske inte längre skulle kunna användas som bevis på humana katastrofer eller brott. Richtin framhöll att detta inte skedde bara till följd av den ökade digitaliseringen och möjligheten till bildmanipule-ring. Enskilda fotografers vilja att stå i rampljuset bidrog också, liksom pressens ökade sensationslystnad.12 Ett annat problem var, och är, enligt Richtin tidningsredaktionernas utslätande av bildjobben. Utslätandet styrs av ett behov av att inte sticka ut, utan att till-fredsställa läsekretsen i första hand. I det ljuset kanske inte den nya bildmanipuleringen är det stora problemet. ”Ett fotografi som upptäcker och avslöjar världen är svårare att simulera än en bild som bara illustrerar ens idéer om den”.13 Richtin ansåg att fotojour-nalister måste ta mer ansvar för sitt arbete, och inte låta bildredaktörer och skribenter be-stämma allt. Idealet, enligt honom, vore om fotograf och redaktör valde bilder i nära samarbete med varandra, och utnyttjade fotografens kunskap om vad som faktiskt hände. Detta förhindras enligt Richtin ofta av bildredaktörernas makt och kraven på hårdstyrt linjärt bildberättande inom dagspressen.

Richtin hyste hopp om att elektronisk teknik kunde ge fotografen en större roll i journalistiken, som ett öppet tolkande vittne. Datoriseringen skulle också kunna ge den enskilde fotografen mer makt. Denne skulle själv kunna sätta in sina bilder i ett samman- 7 Journalisten #35 1989, s 6 8 Carl-Adam Nycop, Journalisten #35 1989, s 8 9 Erik Göthe, Journalisten #35 1989, s 9 10 Fotolagen, § 2 11 Richtin, s4 12 Ibid, s 5ff 13 Ibid, s 63

9

hang, regissera deras betydelse med hjälp av text, layout och liknande. Richtin ansåg även att de framtida E-tidskrifterna skulle vara en stor möjlighet, då läsarna där själva har större möjlighet att välja innehåll. Detta skulle innebära en demokratisering av journalis-tikens villkor. 14

I september 1996 ägnade sig den svenska tidskriften Foto åt ”den nya bildjourna-listiken”. Enligt texten är det nya arbetssättet för fotografer att arbeta på egen hand, för att kunna fördjupa sig och använda ett personligt bildspråk. Fotografer som skriver sina texter själva förutspåddes vara framtidens melodi.15

2:3 Expressen startade en ny era I oktober 2001 tog tidningen Expressen ett mycket stort beslut och avvecklade sin bildre-daktion, för att istället ersätta bildmaterialet med inköp från frilansfotografer och bildby-råer. Många fotografer fasade för konsekvenserna och fruktade att anställningstryggheten skulle vara i fara. Expressen dåvarande chefredaktör Joachim Berner förklarade att skill-naden inte skulle bli så stor eftersom ”Expressen redan idag köper in mer än hälften av sina bilder utifrån”16. Debatten började mer röra sig kring det journalistiskt riktiga i att än mer öka avståndet mellan reporter och fotograf. De allra flesta var mycket kritiska, men Jens Assur, frilansfotograf, såg en möjlighet i avvecklingen av bildredaktionerna. Hans idé var, och är, att varje fotograf på en tidning ska ha en specifik kompetens och kunna projektplaceras på respektive avdelning, för att aktivt delta i den journalistiska processen. Begreppet ”fotografkåren” ska inte längre finnas. Enligt Assur bör kameran vara ett ut-trycksmedel. Fotograferna bör för övrigt arbeta med samma journalistiska arbetsmetoder och värderingar som skrivande journalister.17 Denna diskussion är den livligaste idag, bland fotografer kanske ännu större än frågan om anställningstrygghet.

2:4 Frilans eller fast? Frilans eller fastanställd? Frågan om anställningstrygghet är viktig. Och den är trots tidi-gare nämnda neddragningar aktuell. Valet finns fortfarande. Det är mer än en fråga om trygghet. På dagens debattsidor diskuteras också rätten till konstnärlig frihet. Pawel Flato skriver i en artikel i Pressens tidning: ”Har man inget vettigt att säga, eller tid att tänka efter, är det lätt hänt att man hänger sig åt pliktskyldigt registrerande eller ointressant es-teticerande. Häri ligger faran, istället för att bilderna tillför något i sak används de som ett harmlöst, vackert omslagspapper till texten. Om inte en initierad personlig röst ’hörs’ i bilderna blir de en dussinvara. Exakt samma sak gäller ju för text”. 18 Flatos lösning på problemet är, i likhet med Jens Assurs förslag, att istället för att ha en separat bildredak-tion placera ut fotograferna på respektive avdelning. De borde vara med när det ”riktiga” journalistiska arbetet görs, och inte kopplas in för lite lätt dokumentation på slutet. Assur hårdrar det hela, och menar att ingen fotograf bör vara fast anställd.

14 Ibid s 111ff 15 Hasse Persson, Foto #9 1996, s 12 16 Pär Jansson & Staffan Wolters, Journalisten #27, s 20 17 Jens Assur, Expressen 2003-03-16 18 Pawel Flato, Pressens tidning #1 2002, s 15

10

2:5 Sammanfattning Genom åren har debatten om pressfotografernas arbete och yrkesroll pendlat från att handla om bildens trovärdighet till att handla om fotografens anställningsform. Ända från ”den nya” debattens början, på 1980-talet, fram till mitten av 1990-talet var diskussionen om digitaliseringen och dess konsekvenser för bildens trovärdighet stor. Därefter började digitaliseringens andra konsekvens synas – fotografernas roll som experter på redaktio-nen hotades. Kameran var nu ett uttrycksmedel jämförbart med texten, utan tekniska be-gränsningar. 2001 avvecklade Expressen största delen av sin bildredaktion, med livlig debatt och stor oro bland fotografer som följd. Ska man vara frilans eller fast anställd? Vad är bäst för fotograferna – och redaktionerna? Debatten pågår alltjämt.

11

3 Fotograferna och journalistrollen

Varje dag ställs pressfotografer inför lika många ställningstaganden som en reporter. Ju mer rollen närmar sig den klassiskt journalistiska, desto mer komplicerat blir det. Yrkes-rollen blir i så fall dubbel – med alla journalisters etiska och nyhetsvärderande ställ-ningstaganden, och dessutom fotografens alla val av vinklar och motiv. Det nya fotograf-yrkets komponenter är många.

3:1 Om bildanalys

Bruket av bilder är en viktig del av journalistiken, då det finns en direkt förbindelse mel-lan fotografiet och vad fotografiet hänvisar till. Det förankrar nyheten i verkligheten. Däremot blir det aldrig en direkt kopia av verkligheten, hur motivet återges är avhängigt av till exempel kameravinkel, beskärning och fotografens val av exakt motiv.

Fotografier i dagspress kan enligt Terje Hillesund, norsk magister i journalistik, ha olika funktioner. Dels är bilden en dokumentation, som ska visa att något verkligen existerar, en understrykning av texten. Dels kan bilden användas informativt och tar då över en del av textfunktionen och tillför ny information. I vilket fall som helst är bilden oftast tungt beroende av texten, och i en bildanalys måste man alltid ta hänsyn till detta. Bilden är del av en kontext.19 Professor Gert Z. Nordström nämner samma sak vid sin installationsföreläsning20 vid högskolan i Jönköping. Han vill till och med gå så långt som att avveckla termen bildanalys. Orsaken är just den: dagens bilder fungerar bara un-dantagsvis ensamma. De samverkar i utsagor tillsammans med andra medier. Istället för bildanalys vill Nordström använda termen diskursanalys. En diskurs är enligt honom en samlad och avgränsad utsaga som inom sig kombinerar flera medier, till exempel ord och bild i en artikel. Bakom en tidningsdiskurs är det inte den enskilde fotografen eller jour-nalisten som bär huvudansvaret för utsagan,21 utan alltså gruppen människor (fotograf, skribent, redigerare osv.) tillsammans.

3:2 Pressbildens ideologiska funktion Pressbildens förhållande till verkligheten är ytterst relevant för förståelsen av pressfoto-grafens roll, och därför mycket central. I essän ”Pressbild som världsbild”, resonerar forskaren Kari Andén-Papadopoulos kring hur studiet av pressbildens ideologiska funk-tion bör se ut. Framför allt gäller detta studiet av huruvida bilden skapar nyheten eller tvärtom, vilket är en förhållandevis filosofisk diskussion. Dessutom är studiet kring pressfotografiets förhållande till verkligheten av stor betydelse i avgörandet av dess ide-ologiska, opinionsbildande potential i förhållande till texten. Går det verkligen att skilja deras effekter åt?

Andén-Papadopoulos studie argumenterar för att pressfotografen inte ger ifrån sig några oförmedlade avtryck av verkligheten, utan är inblandad i en medveten symbolisk konstruktion av den. En central faktor som formar val av motiv och framställningssätt är den västerländska konst- och bildkulturen, fotografens lagrade minnen och erfarenheter 19 Hillesund, Institutt för journalistik, s 69 20 Installationsföreläsning = föreläsning av nytillträdande professor vid installation (NE). 21 Nordström, Installationsföreläsningar

12

av bilder. En av 1900-talets mest inflytelserika konsthistoriker, H. Gombrich, har påvisat att det naturefterhärmande bildskapandet utgår från andra bilder snarare än direkta natur-iakttagelser. Enligt honom skapas bilder i första hand oberoende av den fysiska verklig-heten. Det finns ingen entydig värld att luta bilden emot, eftersom världen är uppbyggd av vars och ens egna föreställningar om den. Alltså visar pressfotografiet inget annat än sanningen ”jag var där, det hände”, mer sant än så blir det inte. Det som framför allt ger fotografier makt är att de framstår som verkliga, vilket ger dem förmåga att förmedla ide-ologi.22

3:3 Den manipulerade bilden Problemen med fotografiers trovärdighet har blivit stora på senare år, och datorn är den största skuldbäraren. Demokratiseringen av bildmanipulationsprocessen har gett de flesta med tillgång till dator ett kraftigt verktyg för förvrängning. Bruno Ingemann, lektor och forskare inom digital bild vid Roskilde universitet, är en av de första som genom forsk-ning försöker reda ut frågan. Vid en undersökning bland redaktörer, art directors och bildredaktörer vid stora amerikanska dagstidningarna var det ingen som ville stödja an-vändandet av digital teknologi för att förändra nyhetsfotografiets integritet. Däremot fö-redrog man att använda teknologin för att skapa konceptuella eller illustrativa fotografier. Problemet är var gränsen går mellan de två olika typerna av bilder. På tidningsredaktio-nerna produceras redan dagligen många konceptuella bilder, till exempel i relation till featureartiklar.

Ett stort problem med det nya pressfotografiet är enligt Ingemann att det produce-ras på basis av en idé och inte på plats. Två nyckelord är konceptualitet23och kontroll. Den konstruerade världen säljs till läsaren. Bilderna är mer till för att sälja tidningen än för att berätta en unik historia. Varje dag ska tidningen vara lika välproducerad som en Hollywoodfilm, fascinerande som en annons och personligt engagerande som konst. Ändå blir läsarna bara färre, och försöken alltmer desperata. 24

Det traditionella pressfotografiets kris är den dokumentära autenticitetens kris. Vi har alla redan blivit lurade många gånger - och vi vet om det. Det iscensatta fotografiet har brett ut sig under en täckmantel av dokumentär autenticitet. Idag är det autentiska fotografiet i princip ödelagt, enligt Bruno Ingemann. Detsamma kan sägas om föreställ-ningen om objektivitet.25

3:4 Journalistrollens komponenter Här följer en genomgång av journalistrollens ansvarsområden. I undersökningen ”Jour-nalist 2000” har drygt 1000 svenska journalister svarat på enkätfrågor om allt från privat-liv till frågor om yrkesrollen, nyhetsvärdering och journalistikens samhälleliga uppdrag. Vid redovisningen av resultaten kom en hel del fram, som är relevant även för fotogra-fens journalistiska arbete. Liksom debatten kring pressfotografers yrkesroll och ansvar,

22 ” Andén-Papadopoulos, s 187 ff. 23 Konceptualitet = att ett begrepp skapas av männskan och inte existerar oberoende av sin tolkning. (NE) 24 Ingemann, s 135 ff. 25 Ibid. s 167 ff.

13

förändrades även debatten kring de skrivande journalisterna i början av 1960-talet. Fram till dess hade journalistiken varit okontroversiell, om än politisk.26

På redaktionerna upplever journalisterna enligt undersökningen sig inte särskilt hårt styrda av sin arbetsledning, att få gehör för egna idéer är enkelt. Däremot upplever man det som svårt att avancera. I undersökningen framgår inte i hur stor utsträckning journalisterna använder sig av möjligheten att utveckla egna idéer, inte heller vad som egentligen menas med att ”avancera”. Där finns en viktig skillnad mot hur fotograferna har det. Det är endast sällan en fotograf innehar en chefsposition på redaktionen, förutom bildchefsjobbet.

När det gäller frågan om större förändringar i yrkesrollen, så upplever de tillfrå-gade journalisterna den största skillnaden i arbetstempot – stressen tycks ha ökat. Ut-rymme för fördjupning och diskussion har minskat. Men de flesta tycker också att yrket blivit roligare.27.

Det verkar som om både journalister och fotografer håller på att passas in i en delvis ny yrkesroll. För att förstå vad det innebär för fotograferna, kan man titta på en ny-hetsjournalists tidigare ganska väldefinierade yrkesroll och ansvar.

”Att vara journalist är ett jobb som andra. Och ändå inte. Få yrken ger dig så många tillfällen att tänja gränser, stilla din nyfikenhet och tillfredsställa din upptäckar-iver. Samtidigt måste du dagligen fatta beslut som påverkar andra människors liv”28. I boken ”Så arbetar en journalist”, en grundkurs i journalistik, framställs journalistens yr-kesroll på nästan samma högtravande sätt som i Karl Sandels beskrivning av pressfoto-grafer på 1950-talet29. Samtidigt framhåller avsnittsförfattaren Olle Stenholm att journa-listyrket visst är ett yrke som andra, fast med stort ansvar. Bokens ord kan appliceras på dagens pressfotografer som varje dag ställs inför svåra dilemman, särskilt de som arbetar med kritiska situationer som krig eller annat lidande.30

Nyhetsjournalistens huvuduppgifter sägs vara att i medborgarnas intresse infor-mera om och granska samhället. Dessutom förutsätts varje nyhetsjournalist kunna både informera och granska samt gestalta resultatet av sitt insamlings- analys- och tolknings-arbete på ett både sakligt och fängslande sätt. Det är inte många som idag hävdar att de journalistiska berättelserna speglar verkligheten exakt, istället är de präglade av indivi-ders och gruppers attityder och värderingar.31

Lars Furhoff sammanfattar god journalistik på följande sätt: • Den ska vara korrekt. • Den ska vara lättläst, begriplig och övertygande. • Den ska vara välskriven. • Den ska förmedla något nytt. • Ämnet ska vara angeläget för publiken. • Reportern ska ha en kritisk inställning. • Reportern ska vara engagerad.32

26 JMG- granskaren, s 5 27 ibid s. 22f 28 Stenholm, Olle i Amnestål m.fl., s 9 29 Se avsnitt ”Debatten, 1950-talet” 30 Paul Hansen, intervju, mars 2004 31 Orre, s. 24 f. 32 Furhoff, s .32

14

En annan viktig uppgift för en reporter är annars själva nyhetsvärderingen. Där finns en kriterielista som en nyhet ska uppfylla, utformad av de norska forskarna Galtung och Ruge. Den listan innefattar bland annat att en nyhet ska vara rätt placerad i tid, enty-dig, meningsfull, ovanlig, personpräglad och negativ.33 Journalisten ska ha kunskap om verkligheten, samhället och publiken.

En intressant synpunkt som tas upp av Furhoff är nyhetsjournalisters passivitet gentemot omvärlden. Den är intressant att jämföra med fotografers ofta påstådda passi-vitet gentemot redaktionen. Enligt Furhoffs undersökningar är medier i hög grad bero-ende av initiativ från dem man skriver om. Orsakerna till detta tros vara att de uppslag som kommer genom inbjudningar och liknande är ekonomiskt fördelaktiga (tar kortare tid) och kommersiellt gångbara (referat från t.ex. sportevenemang, vilka anses ha ett högt läsarvärde).34 Likaså är fotograferna till synes beroende av initiativ från reportrar och re-daktionsledning, fast det i teorin inte skulle vara omöjligt att göra mera eget arbete.

För min studie är det viktigt att placera in fotografen i det journalistiska samman-hanget. Många av de ansvarsområden som Furhoff tillskriver journalisterna ingår idag också i fotografens arbete. Är pressfotografen en fotojournalist? I så fall ingår naturligt i yrket en lång rad ställningstaganden som gäller allt från frågan om självständigt arbete till den om nyhetsvärdering och opartiskhet.

3:5 Sammanfattning

Varje dag gör pressfotografer en mängd ställningstaganden i sitt arbete. Efter att digitali-seringen kom har många arbetsuppgifter blivit fler, och de journalistiska ställningstagan-dena viktigare.

Enligt professor Gert Z Nordström samverkar tidningsbilden tillsammans med text och layout på en tidningssida. Ett fotografi är, enligt honom, aldrig en kopia av verklig-heten, men förankrar nyheten i den. Fotografens val av motiv, beskärning, vinkel etcetera finns alltid bakom.

Kari Andén-Papadopoulos resonerar kring pressbildens förhållande till verkligheten, och menar att den är relevant för förståelsen av pressfotografens roll. Liksom Gert Z Nordström menar hon att bilden aldrig är en direkt kopia av verkligheten. Istället är den en symbolisk konstruktion av den. Konstruktionen är uppbyggd av fotografens samlade erfarenheter och uppfattningar.

När det gäller digitaliseringen har Bruno Ingemann skrivit om den problematiska gränsdragningen mellan konceptuella bilder och nyhetsbilder. Enligt honom ska bilder idag hellre sälja en tidning än berätta en unik historia.

Journalister, liksom fotografer, växer idag in i en ny yrkesroll. De upplever sig inte hårt styrda av sin arbetsledning, men enligt Lars Furhoff är passiviteten gentemot re-daktionsledningen problematisk. Journalister idag upplever också en upplever en ökad stress i yrket.

33 Furhoff. s 112 f. 34 Ibid. s 95 f.

15

4. Fotoarbetet idag

4:1 Intervju- och observationsmetoder I den här studien har de kvalitativa forskningsmetoderna bestått av forskningsintervjuer och deltagarobservationer. Valet att genomföra ett antal kvalitativa intervjuer och obser-vationer föll sig naturligt - resultaten är relevanta för denna typ av studie, eftersom de ofta innehåller nyanser som inte framgår i en kvantitativ undersökning.

Den kvalitativa forskningsintervjun är fokuserad på vissa teman i den intervjuades livsvärld.35 I den här uppsatsen har alla de intervjuade till exempel i första hand intervju-ats i egenskap av sitt yrke (som fotografer, redaktörer och lärare). Alltså var det inte hel-ler i första hand allmänna åsikter som efterfrågades. Men också allmänt ställda frågor vi-sade sig vara relevanta, för de gav upphov till svar som gav intressant information i sig, eller sedan den analyserats tillsammans med annan tidigare insamlad information. Enligt Steinar Kvale ska intervjupersonen främst svara på hur han/hon handlar och ser på saker, varför är en fråga för intervjuaren att svara på genom sina efterforskningar. Resultatet kan analyseras antingen utifrån den värld som beskrivs, eller utifrån personen som be-skriver. Som intervjuare ska man vara kritiskt medveten om vilka förutsättningar som fanns inför intervjun, för att kunna ge gott om utrymme åt den intervjuades egna beskriv-ningar. Man ska inte presentera alltför många på förhand formulerade frågor eller färdiga analyser, utan visa öppenhet för nya och oväntade fenomen, vara lyhörd och nyfiken samt kritisk mot sina egna hypoteser och antaganden under intervjun. 36

Intervjuerna i uppsatsen håller ett fenomenologiskt perspektiv, vilket innebär att man tolkar den intervjuades upplevelser så fritt som möjligt, och försöker att sätta för-kunskapen åt sidan. Arbetssättet kan ställas mot till exempel det dialektiska perspektivet, då man letar efter motsägelser37. För att få öppnast möjliga intervju var det fenomenolo-giska perspektivet alltså bäst, då den tillåter öppna beskrivningar och sökandet efter ge-mensamma värden.38

Genom forskningsintervjun ville jag få otolkade beskrivningar av intervjuperso-nens värld och hans relation till den. Jag skulle sedan som forskare sedan kunna göra egna tolkningar utifrån hans beskrivningar. I de flesta kortare intervjuerna har jag i första hand velat få en bild av intervjupersonens omgivning och i andra hand hans/hennes syn på den. I ett av fallen, den längsta intervjun som resulterade i ett personporträtt, fanns själva personen (Paul Hansen) i fokus. Hans omgivning var naturligtvis viktig, men det viktigaste var ändå hur han såg på den.

Intervjuanalysen omfattar fyra steg. I ett första steg beskriver den intervjuade sin livsvärld, i ett andra upptäcker han/hon själv nya innebörder i sina ord som i sin tur kan leda till vidare beskrivningar. I ett tredje steg tolkar intervjuaren intervjupersonens ord och skapar en dialog genom att hela tiden förtydliga vad intervjupersonen just sagt. I det fjärde steget tolkas den utskrivna intervjun av intervjuaren.39 Intervjun och tolkningen sammanfattas sedan i en rapport. I den här uppsatsen presenteras intervjuresultaten helt enkelt som intervjuer. Detta för att placera personerna i sina rätta miljöer, bildredaktio- 35 Kvale, s 35 36 Ibid, s 36f 37 ibid, s 42 38 Ibid, s 55 39 Kvale, s 171

16

nerna. Utan en viss miljö- och situationsbeskrivning skulle vissa sammanhang gå förlo-rade. I porträttintervjun binder intervjuaren samman situationen och tolkningarna i själva intervjun. Riktlinjen under intervjun, utskriften och redigeringen blir då att intervjuperso-nen ska få hjälp att berätta sin historia så uttrycksfullt som möjligt. 40

Observation kan användas som underlag för andra forskningstekniker. Den infor-mation som observationer ger kan ge en fingervisning om hur man kan fortsätta och vilka beteenden man kan fördjupa sig i. Observationerna har varit ostrukturerade, det vill säga inga förutbestämda variabler har fått bestämma vad som ska observeras.41 Deltagande observation går ut på att man i sin forskning delvis låter sig styras av dynamiken i det man studerar. Därför är det viktigt att observatören är medveten om sin förförståelse för studien.42

Jag har djupintervjuat en fotograf, Paul Hansen på Dagens nyheter. Detta för att han är en av Sveriges absolut mest framstående pressfotografer och dessutom mycket verbal. Dagens Nyheters bildredaktion är känd som föredömlig, så jag ansåg också att det kunde vara intressant ur den synvinkeln.

Efter att ha fått en inblick i Sveriges mest ansedda bildredaktion önskade jag se hur dagligt arbete flyter på en vanlig bildredaktion. Jag valde att observera fotograferna på plats på Aftonbladets bildredaktion. Tidningsexemplen är hämtade från Ingress Media och Nya Wermlands-Tid-ningen. Detta för att de båda är redaktioner som redan genomfört stora strukturella för-ändringar och inte längre har någon renodlad bildredaktion.

Slutligen berättar jag om utbildningen i bildjournalistik som numera finns på Mitthögskolan. Efterfrågad av många utbildar den framtidens redaktörer och bildjourna-lister. Resultaten följer här i en följd. I slutet följer en sammanfattning och kortare analys, vil-ken sedan tas upp i slutdiskussionen (avsnitt 6).

4:2 Paul Hansen – ett porträtt – Vi ska gå till jobbet och ha roligt. Det är mycket svårare än man tror.

En vanlig människa som älskar att upptäcka och berätta. Sådan är Paul Hansen, Sveriges mest framgångsrika pressfotograf. – Bra journalistik med lust att berätta, engagera och kanske förändra världen.

Ellinor Nilsson, prisutdelare på Årets Bild 2004, läser upp motiveringen och slänger iväg ännu ett gnistrande leende. Sedan räcker hon Paul Hansen hans första pris för kvällen, ”Årets svenska vardagsbild”. Under kvällen kommer han att få två priser till, ett för ”Årets utlandsreportage” och ett för ”Årets fotograf”. För femte året i rad vinner han den prestigefyllda tävlingen där juryn inte får se fotografernas namn förrän tävlingen redan är avgjord.

40 Ibid, s 245 41 Patel & Tebelius 42 Ibid

17

Måndag morgon, två dagar efter prisutdelningen. Dagens Nyheters bildredaktion. Paul Hansens skrivbord står mitt i blickfånget från redaktionens centrum, nyhetsdesken. Kollega efter kollega slänger ut ett ”grattis” när de rusar förbi och Paul Hansen ser när-mast frånvarande ut när han gång på gång ler och säger ”tack”. Bakom honom står en låda full med inramade fotografier, ovanpå ligger kameran slängd. Inte mycket annat av-slöjar något om Sveriges största pressfotograf. Arbetet finns inne hans huvud och i da-torn.

Han beskriver med ivriga handrörelser fotograferna som en viktig kraft på tid-ningen, de som genom sitt behov av att vara där det händer tvingar ut journalistiken på banan. Många tidningar förstår inte att ta hand om de fotografer de har, och han relaterar ofta till sina år som fotograf på Expressen, vars bildredaktion en gång var landets mest ansedda men numera är en kvällstidning som de andra. – Personalpolitiken var upphängd på att få in nya starka människor hela tiden, och då tog man inte hand om de man redan hade. Sen när ekonomin blev sämre märktes det att alla var så ovana vid att ta för sig. Folk slutade, jag slutade. ”Fotografsoffan” är ett välkänt begrepp på tidningsredaktioner över hela landet, säkert hela världen. På alla bildredaktioner finns en soffa, gärna en hörnsoffa, inte olik den Paul nu sitter i, där fotograferna väntar på jobb. – Istället för att göra research eller egna projekt kollar man på TV. Många fotografer har fått en mur i huvudet av taskiga arbetsvillkor. Det går att gömma sig bakom sådant också. Det är mycket svårt att föreställa sig honom som en person som sitter och väntar. En fast anställning kan vara en perfekt förutsättning för att arbeta med egna projekt. – Det handlar om att vända på flödet. I datorn finns en lista över jobb, jag tar de som ver-kar roliga och intressanta. När jag har gjort dem finns ofta tid över för ett par timmar med ett eget projekt. Alltså finns ingen anledning att sitta och vänta. En aktiv fotograf får roligare jobb och kan planera sin egen tid. En sådan fotograf är Paul Hansen. Plötsligt sliter han av sig en av sina leriga vandrarskor och luktar på den. – De luktar stall! I fredags gjorde jag ett jobb i ett stall och nu känner jag lukten hela ti-den, säger han och ser glad ut. Energin lyser igenom hela tiden, särskilt när han talar om sina egna projekt och hur idé-erna till dem föds. – Rutinjobben kan nästan bli en omväxling. Jag vet inte hur många idéer jag har fått av sådana jobb. Just nu arbetar han med simhopp, så fort en stund är ledig åker han till Eriksdalshallen och fotograferar träningar och tävlingar. Idén fick han när han såg sin egen dotter stå med näsan klistrad mot simhallsrutan. – Helt omöjligt att få henne därifrån. Då kom jag på att jag skulle göra ett jobb av det istället. Projekten följer på varandra i en kedja. En fantastisk människa leder vidare till ett tele-fonsamtal från en annan som berättar om en tredje. – Jag är väldigt intresserad av begreppen normalitet/svaghet och springer på människor hela tiden. Ett reportage gjorde jag om en handikappad kvinna, som bara kunde blinka med ögonen. Hon och hennes pojkvän gick och buggade varje vecka. Hon spänd vid en planka och han buggandes med henne. Helt otroligt. Sedan var de här och fikade, då kom jag in på ett jobb om hennes dagverksamhet. När det kom i tidningen ringde en kille som

18

spelade gitarr och skulle släppa en skiva, fast han inte har några armar. Honom ska jag träffa den här veckan. Men det är svårt att fotografera handikappade människor och Paul lägger ner otroligt mycket arbete och film. Han följer gärna med folk i ett par månaders tid, för att inte tala om tiden som efterarbetet tar.

Fotografier har alltid varit Paul Hansens stora intresse, ända sedan han fick prao-plats som kopist43 på bildbyrån Allfoto som tonåring. Den praktiken ledde vidare till fler kopistjobb som till slut ledde till ett jobb på en av Göteborgs tidningar. – Då fick jag lova att aldrig bli fotograf, säger han, ler, och hänvisar till alla de kopister som egentligen vill bli fotografer. Ändå blev han fotograf just på den tidningen. Hans allra första bild var ett vattentorn. – Efter bara två dagar var man ute och jobbade. Sedan vann jag ett pris för första gången, och då fick jag fast jobb. Sedan dess har priserna blivit många. Fem år i rad som årets fotograf, bland annat. Kan-ske inte så konstigt att kollegerna säger grattis så välrutinerat. – Det är en konstig sorts inverterad press. Folk ringer mig veckan innan och frågar ”ja, hur går det i år då”? Allt annat än ett förstapris skulle liksom vara ett misslyckande. I framtiden vill Paul Hansen helst fortsätta där han är. Dagens Nyheter är en mycket bra arbetsplats. – Vi är nog sämst på är att fatta hur bra vi är. Och visst verkar det bra, att ges tid att arbeta med egna projekt vid sidan av det dagliga arbetet, att inte känna försäljningspressen som finns på lösnummertidningar. Arbetskam-rater som bryr sig om. Stor trovärdighet. Fast anställning här är alla gånger bättre än en frilanstillvaro, förklarar Paul, och drar en parallell till uthyrningsläkare som mot lägre lön byter till fast anställning på vårdcentral. – Mindre pengar, mer trygghet. Man lär känna patienterna, och de lär känna och litar på sin läkare. En fast scen att spela på. Det är ungefär samma sak med journalistiken. – Är du fast anställd behöver du inte vrida till verkligheten för att sälja. En fotograf väljer alltid verkligheten, men det är en annan sak. Hans bilder talar sitt eget tydliga språk, och är märkligt verkliga trots att de ibland är nästan grafiska.

Tillbaka på Årets Bilds prisutdelning. Paul Hansen i tröja och jeans tar emot det sista priset, ”Årets fotograf”. Han säger inte nej till att någon annan kanske borde ha fått priset, och förklarar att han sällan tycker att något han gör är bra. Ingen i salen verkar hålla med. Inte heller Ellinor Nilsson. – Se där ja! Självkritisk och ödmjuk! En stor applåd!

4:3 En natt på kvällstidningen Det är intressant att få veta hur en helt vanlig bildredaktion arbetar just idag. Hur ser ett arbetspass ut? Några nätter på Aftonbladets bildredaktion berättar mycket om fotografer-nas förhållningssätt till sitt arbete, och hur individuellt det kan vara.

43 Kopist = person som yrkesmässigt syysslar med kopiering av bild eller text (NE). I detta fall innebär det förstoring och kopiering av fotografier från negativ. Det yrket är idag på dagstidningar helt datoriserat.

19

4:3:1 Fredag 23:15 På bildredaktionen råder lugn. De flesta fotograferna är ute på jobb, andra sitter och redi-gerar bilder i Photoshop. En fotbollsmatch på TV följs med visst intresse av dem som inte har något särskilt att göra. Vissa dagar går mycket tid till att bara vänta på ett uppdrag. Den tiden lägger en del på egna projekt, medan andra helt enkelt sitter av den. Plötsligt kommer bildredaktören rusande. – Vi har ett rån! Reportern har kollat upp allting, han står där ute och väntar! En av er får åka med och knäppa lite. Strax efter är en fotograf borta och lugnet tillbaka, ett tyst koncentrerat lugn som ligger över hela redaktionen en vanlig natt som den här. Fotograferna på Aftonbladet är fortfa-rande fotografer och inget annat. Ändå är arbetsuppgifterna fler än tidigare, det digitala har tillkommit. Alldeles nyligen plockades den sista filmframkallningsmaskinen bort. Tidningens allra sista analoga nyhetsfotograf Per-Olof Sännås har börjat fotografera di-gitalt.

Att fotograferna skulle medverka i research och skriftligt arbete känns ibland långt borta här. Ändå får man en känsla av att bildredaktionen sitter och väntar, inte bara på nya uppdrag utan helt nya arbetsmetoder.

Bildredaktionen på Aftonbladet har aldrig haft en stark roll som pådrivare av be-slut om bildmaterialet. Där är det nyhetschefen/nattchefen och redigerarna som bestäm-mer över bilden. ”Konsekvensen av detta blev att bildchefen rationaliserade bort sig själv, medan man på Expressen gjorde tvärtom, behöll bildchefen och gjorde sig av med foto-graferna.”44, skriver Lars Fahlén, tidigare bland annat bildchef på Göteborgsposten, i en debattartikel.

Idag pågår ändå en livlig diskussion om digital bildhantering. En bildhanterare har fått i uppgift att frilägga en bild på en fotbollsspelare och lägga en skugga bakom. – Visst borde det stå att det är ett montage under, frågar en fotografvikarie. – Jo, men det gör det inte. På Aftonbladet saknas klara riktlinjer för hur fotografer, redigerare, illustratörer och bild-hanterare ska handskas med tidningsbilderna. Det har lett till att allt fler omarkerade montage förekommer i tidningen. Detta kan jämföras med Dagens Nyheter, där det råder totalt förbud mot ens enstaka montage.

4:3:2 En annan natt Arrangerade bilder då? Vid en vägg står en grupp glittrande glada reportrar och fotogra-fer och tar bilder av varandra iklädda fez45 och lösmustasch. De ska åka till melodifesti-valfinalen i Istanbul och tar nu bylinebilder. Efter en stund blir en journalist fundersam. – Hörni, inte skulle vi väl måla oss svarta i ansiktet om vi skulle åka till Afrika och jobba? Eller ta på oss lösnäsor om vi skulle till Israel? Ska vi verkligen ha mustaschen på oss? – Nej, det är sant, det är för mycket. Strunta i mustaschen! – Men fezen kan vi väl ha?

44 http://www.cfje.dk/cfje/VidBase.nsf/ID/VB00457160 45 Fez= Traditionell arabisk huvudbonad, idag sällan använd annat än som bröllopsgåva i Nordafrika. (NE)

20

– Ja, fezen tar vi. En halvtimme senare finns bilderna i arkivet – flera med mustasch. Hur det sedan blir i tidningen är upp till redaktören.

4:3:3 Nygamla nyheter om kungen Kungen kör för fort, och han kan inte bli åtalad för det! Debatten rasar i dagspressen un-der några veckor i april. Anledningen: En fotograf på Aftonbladet lyckades fånga den gula Porschen på bild. Karl XIV Gustav tagen på bar gärning - hur gick det till egentli-gen? Inte råkade han väl bara stå där? Så här var det:

En lugn kväll på redaktionen. Många fotografer finns på plats, några fasta och några frilansare. Tidigare på dagen har någon suttit på läktaren när kungafamiljen körde Go cart, och fått riktigt bra bilder. Nu ringer redaktionens tipstelefon- en läsare har just blivit omkörd av kungen! Om det nu var kungen, han körde ju så otroligt fort. Redaktören förstår allvaret. Femton minuter senare är redaktionen tyst. Cirka sju fotografer står ut-placerade längs vägen ända fram till Drottningholms slott. En lyckas fånga bilen på bild, lösnummerförsäljningen skjuter i höjden. Det är intressant att en sådan liten händelse kan starta en hetsig debatt. Säkerligen har kungen kört fort tidigare, säkert kommer han att göra det igen. Men bara den här enda gången blir det uppmärksammat, för att en privat-bilist ringde ett telefonsamtal.

4:4 Ingress Media och Nya Wermlands-Tidningen Flera tidningsredaktioner i landet har redan genomfört förändringar som innebär ett er-känt utökat ansvar för fotograferna. Två av dem är Ingress Media och Nya Wermlands-Tidningen. Intervjuer med de ansvariga för dessa förändringar visar hur tidningsledning-arna ser på pressfotografernas ändrade ansvar.

Ingress Media är ett företag som ingår i den stora VLT46-koncernen, och driver idag tidningarna Bergslagsbladet/Arboga tidning, Fagersta-Posten, Sala allehanda och Avesta tidning. För tre år sedan gjordes med ansvarige utgivaren Göran Lundberg som initiativtagare den största omstruktureringen hittills på en svensk dagstidningsredaktion. Alla traditionella roller på redaktionen försvann, och det dagliga arbetet blev en helt kol-lektiv angelägenhet. Alla skulle göra allt, kort sagt. Redaktionerna är indelade i nyhets-grupper på cirka fem personer. – Idén är att gruppen enas om ett antal mål och ämnesområden som baseras på det beva-kade samhället. Sedan gör man hela rasket ”från ax till limpa”. Det finns inget redaktio-nellt system. Alla gör allt efter vissa färdiga mallar, från idé till layout.

Göran Lundberg, omtalad som en kontroversiell tidningsman, är entusiastisk över det nya arbetssättet, och menar att anledningarna att omstrukturera är många, inte bara rent ekonomiska. – Ett bredare arbetssätt ger en berättare större kontaktytor. Ett budskap förmedlas inte bara i text eller bild, utan i kombinationen av dem tillsammans med layouten. Är det inte bättre att gå hem efter en arbetsdag och känna att man har full kontroll över vad som har hänt med ens jobb?

46 Vestmanlands Läns Tidning

21

– Det klassiska redaktionella arbetssättet är baserat på begränsningar. Förr krävde foto-grafiet en hantverkare, idag ser det inte ut så. Samma sak har hänt med textproduktionen. De avgränsade yrkesrollerna var helt tekniskt betingade, och det finns ingen anledning att det ska vara så idag. Folk tvingas idag ofta in i en föråldrad organisationsform. Istället borde man alltid anpassa organisationen efter det tillgängliga uppdraget. Begreppet bildjournalistik har Göran Lundberg ingenting emot, men han tycker att det ska placeras i sin rätta kontext. Bildjournalistik är enligt hans idé något som sker när lä-saren ser en bild, inte något som är en kvalitetsmarkör för fotograferna själva. – Idag omfattar begreppet en uppsättning normer som inte innefattar hur läsarna uppfattar bilder. Det finns inget som säger att läsaren, beställaren, vill ha något som tvingar mig att tänka till. Ingenting säger att en fantasifull bild tagen enligt de rätta reglerna är bättre för artikelns budskap och mer minnesvärd än en platt bild tagen rakt framifrån. Bildjournalistiken, liksom dagstidningsproduktionen i sin helhet, måste helt enkelt bli mer konsumentinriktad. Och Göran Lundberg är övertygad om att fler och fler tidningar kommer att gå över till liknande arbetsmetoder, om inte av andra orsaker så av ekono-miska. – För de nyutbildade idag finns ingen anledning att använda sig av de gamla koderna och inrutade arbetsmetoderna.

Alla tidningar är inte lika drastiska som Ingress Media. På Nya Wermlands-Tid-ningen är alla fotografer sedan en tid tillbaka till 40 % skrivande journalister. De har fått en intern utbildning i skrivande, men de skribenter som nu i större utsträckning måste ta egna bilder är inte lika välutbildade. – Vissa kan fotografera, de som har det som intresse, men en del tar dåliga bilder i ren protest, berättar Anita Lillemägi som är redaktionssekreterare på Nya Wermlands-Tid-ningen. Enligt henne var det Expressen utspel för några år sedan som gav dem idén. Fo-tografernas reaktion beskriver hon som negativ. – Det var väldigt olustig stämning i början, alla var rädda att bli av med jobben. Och så här en bit in i det kan jag väl bara vara diplomatisk och säga att det fungerat bättre än vi hoppats. Rolf Matthies, redaktionschef på Nya Wermlands-Tidningen och huvudansvarig för om-struktureringen på redaktionen, bekräftar Anita Lillemägis ord. Men han berättar också att skrivarutbildningen fotograferna fått var lång och grundlig, till skillnad från till exem-pel den mycket snabba omkullkastningen av alla gamla arbetsmetoder på Ingress Media. Enligt honom är fotograferna de som alltid varit mest specialiserade på en tidning och en omstrukturering gör på sikt hela redaktionen mer flexibel och effektiv. Istället för att låta personens kompetens styra kan fördelningen av arbetsuppgifter till exempel göras utgå-ende från en journalists intresse. Men han förnekar inte att omstruktureringen tidvis har varit problematisk. – Det svåraste med en sådan här förändring är individernas identifikation med sitt yrke. Det hela är egentligen mycket psykologiskt, och det har varit trögt ända upp på chefsnivå. Rolf Matthies pratar mycket om vikten av att slå vakt om de specialister som finns, och att lämna utrymme för djuplodande grävreportage och stora bildjournalistiska jobb. Med det tillagda kravet att alla även ska kunna hugga i på andra plan när det behövs. – Det finns ingen anledning att använda förlegade barriärer. Att enbart vara specialist kan ha sina fördelar, men risken finns att det blir inskränkt.

22

Liksom Göran Lundberg på Ingress Media är Rolf Matthies helt övertygad om att framti-den ligger i en bredare fotografroll. – Dagens nyutbildade kallar sig inte ens fotografer. På visitkorten står ”fotojournalist”.47

4:5 Räddningen - en utbildning i Bildjournalistik? ”Hur har vi i Sverige nu hamnat i denna situation? Fotograferna får delvis själva ta på sig ett visst ansvar. Man har inte tillräckligt tagit del i det redaktionella arbetet. Och orsaken är uppenbar; i Sverige har inte fotograferna som i Norge och Danmark fått en allmän grundläggande journalistisk utbildning. Rekryteringen har ofta skett på kameratekniska och/eller bildmässiga grunder, men utan journalistisk kompetens.”48 Detta skriver Lars Fahlén på danska Center for Journalistik og Efteruddannelses (CFJE) hemsida i septem-ber 2002.

I en skrivelse till högskoleverket påtalade ett tiotal bildchefer på Sveriges största tidningar att det i landet borde finnas en ordentlig högskoleutbildning i bildjournalistik.49 Efter att detta tagits med i en utredning från Högskoleverket år 2000 startades på Mitt-högskolan i september 2002 landets enda utbildning i bildjournalistik på akademisk nivå. ”I bildjournalistens roll ingår så mycket mer än att fotografera. Bildjournalisten ska kunna berätta, förmedla och gestalta journalistik i bildens form, men också kunna hantera det skrivna ordet och formgivning”50, anger programbeskrivningen. Alltså ska studen-terna här inte bara fotografera utan också skriva, redigera och utföra andra journalistiska uppgifter. Inspirationen till utbildningens utformning hämtades direkt från den danska bildjournalistutbildningen. En intervju med utbildningsansvarige Pelle Kronestedts får här komplettera nedslagen på tidningsredaktionerna.

Pelle Kronestedt har en övertygelse om att pressfotografernas bästa chans att hålla sig kvar på tidningarna är att de blir antingen allt i ett-journalister eller specialister. Båda vägarna finns på Mitthögskolans bildjournalistutbildning. Kursutbudet är brett, så stu-denten kan välja att antingen lära sig mycket olika saker eller inrikta sig på något speci-fikt under hela utbildningen. Bildjournalistikbegreppet används här i en vid bemärkelse, och innefattar allt det visuella, som till exempel också TV och layout. Flera av studen-terna arbetar också som skrivande journalister. – Många bildredaktioner används ofta som någon slags serviceinrättning på tidningarna. Fotografer ska naturligtvis jobba på samma villkor som vilka journalister som helst och deltaga i det redaktionella arbetet. Ingen tjänar på dåligt utbildade bildredaktörer som fått jobbet för att de är slitna pressfotografer.

Idealet vore att placera ut fotografer på redaktionerna, och istället ta bort några skribentposter. Men processen är lång och orsakar mycket lidande på redaktionerna. De nyutbildade allt i ett-journalisterna ställs mot de rutinerade, hantverksinriktade. – Min starka tro är att Mitthögskolan i framtiden kommer att få konkurrens. Fotograferna kan inte stå utanför det redaktionella arbetet som de gör idag.

Pelle Kronestedt har själv en bakgrund som redaktör, fotograf och skribent.51

47 Intervju, 2004 03 01 48 Ibid. 49 Journalistutbildningarna i högskolan – en utvärdering, s 24 50 http://www.itm.mh.se/mkv/utbildning/bildjour.shtml 51 Intervju, 2004 03 01

23

4:6 Sammanfattning

Paul Hansen, fotograf på Dagens Nyheter, är positiv till dagens bildjournalistik och tror att framtiden ser ännu bättre ut. Med många stora fotografpriser i bagaget har han all an-ledning att tycka att Dagens Nyheters bildredaktion är en mycket bra arbetsplats. Han an-ser att hans DN: s arbetssätt är det rätta, det ger fotograferna tid att arbeta med egna pro-jekt. Därför ser han också många fördelar med att vara fast anställd, då “behöver man inte vrida till verkligheten för att sälja”. Man kan kosta på sig att arbeta mer fritt journalis-tiskt.

På Aftonbladets bildredaktion arbetar fotograferna oftast inte med egna projekt på arbetstid. Däremot tas varje dag och natt många viktiga och ibland kontroversiella beslut om vad som ska skrivas, fotograferas och slutligen tryckas. Fotograferna här är inte starka pådrivare av bildmaterialet, utan redigerarna och respektive redaktionschef be-stämmer i slutändan.

På flera andra bildredaktioner runt om i landet har det bildjournalistiska arbetet förändrats. Det traditionella fotografyrket finns bara kvar på grund av försvunna tekniska begränsningar, hävdar Göran Lundberg på Ingress Media. Ingress, som driver VLT-tid-ningarna, har avvecklat alla de traditionella delredaktionerna och istället delat in de an-ställda i arbetsgrupper med ansvar för olika delar av tidningen. Enligt Göran Lundberg finns idag ingen anledning att använda sig av gamla inrutade arbetsmetoder, som han an-ser skapar en journalistik som inte är konsumentinriktad. Nya Wermlands-Tidningen har också omstrukturerat redaktionen, men inte lika drastiskt. Här är det fotograferna själva som har fått göra den största omställningen. Nu-mera är de till 40 % skrivande journalister. Skribenterna fotograferar också själva. Rolf Matthies, redaktionschef, hoppas att detta ska göra att intresse istället för kompetens styr vem som gör ett jobb. Pressfotografernas bästa chans att hålla sig kvar på tidningarna är att de blir an-tingen allt i ett-journalister eller specialister. Båda dessa vägar finnas att välja på Mitthögskolans nya utbildning i bildjournalistik – en utbildning som Pelle Kronestedt hoppas ska förändra villkoren för fotograferna, så att de i framtiden får jobba på samma villkor som journalisterna och delta i det redaktionella arbetet.

24

5. Vad tycker fotograferna?

5:1 Om enkätundersökningen Vid planeringen av en statistisk undersökning, om än liten, måste tre övergripande frågor besvaras: vem och vad som ska undersökas, och hur undersökningen ska utföras. Plane-ringsproblemen ska lösas integrerade med varandra. 52

5:1:1 Population När man specificerar målsättningen med sin undersökning, krävs att man avgränsar en population- alltså en mängd enheter man vill studera. Enheter behöver inte vara personer, utan till exempel händelser. I denna undersökning är det dock personer som undersöks. Den population man idealt vill studera kallas målpopulation. För att man i praktiken ska kunna undersöka den måste enheterna finnas i en ram, eller så får man välja en popula-tion som kan definieras av en önskad ram53.

Hur undersökningen ska utföras är en fråga om planering. Två huvudtyper av un-dersökningar finns: total- och urvalsundersökningar. En urvalsundersökning är snabbare och ger möjlighet att ställa fler och mer detaljerade frågor, medan en totalundersökning kan vara bra till exempel om populationen är mycket liten.54 Denna uppsats presenterar resultatet av en urvalsundersökning där populationen är definierad utifrån en av djupin-tervjuer och bakgrundsstudier fastställd ram.

5:1:2 Undersökningstyp Undersökningen i denna uppsats är i huvudsak deskriptiv, och i en av frågorna framåtblickande. I en deskriptiv undersökning vill man spegla opinionen i något aktuellt ämne. Ämnet för min undersökning var pressfotografers arbetsuppgifter, förändringar inom yrket och synen på framtiden. Det praktiska genomförandet var att skicka ut enkä-ten via e-post, vilket visade sig fungera relativt bra. Cirka 50 % av de tillfrågade tog sig tid att svara.

5:1:3 Frågorna Tillsammans med enkäten är det vikigt att först klargöra syftet med undersökningen, vil-ket jag gjorde i ett introducerande brev. Därefter följde frågorna.

För att få basfakta om fotograferna frågade jag om ålder, kön, antal år i yrket och anställningsform. För att vidare få en uppfattning om ungefär vilka arbetsuppgifter en person med yrkesbeteckningen ”fotograf” har på en redaktion idag frågade jag:

•Vilka arbetsuppgifter förväntas du utföra i ditt yrke? Välj bland följande: foto-grafera, skriva artiklar, skriva bildtexter, tidningslayout, projektplanering, research.

52 Dahmström, s 49 53 Ibid, s 50 54 ibid, s 56f

25

För att sedan få en uppfattning om vad fotograferna själva anser om sina tillde-lade/inte tilldelade uppgifter frågade jag:

• Vilka av dessa arbetsuppgifter vill du utföra? Välj bland följande: fotografera, skriva artiklar, skriva bildtexter, tidningslayout, projektplanering, research.

Nästa fråga handlade om yrkesrollens förändring. Svaren på denna fråga varierade förstås lite, eftersom de svarande hade arbetat olika länge. De som arbetat längst upp-levde den digitala revolutionen som mer betydande än de som nyligen börjat arbeta. De nyare fotograferna var medvetna om digitaliseringen, men talade om den mer som en bakgrund.

• Hur har ditt yrke förändrats sedan du började arbeta som fotograf? Nämn tre punkter.

I följande ville jag ta reda på fotografernas inställning till de ovannämnda föränd-ringarna:

• Vilken av dess förändringar har varit bäst respektive sämst? Slutligen ställde jag en ganska öppen fråga om framtiden. Jag hoppades att de till-

frågade skulle skriva långa svar med personliga åsikter, så att det skulle finnas material att plocka från. Det valde också de flesta att göra.

• Hur ska kvalitativ fotojournalistik bevaras i svensk dagspress? Flera av frågorna var alltså formulerade så att möjlighet fanns till långa svar. Det

är enligt Dahmström aldrig bra att ge fasta alternativ i onödan, som kan komplicera bear-betningen.55

5:1:4 Population i denna undersökning Målpopulationen i undersökningen skulle bestå av enbart pressfotografer, och fotojour-nalister, inom olika anställningsformer och utspridda över landet. Den faktiska popula-tionen motsvarade detta mål, trots att en hel del bortfall skedde. Jag hade ingen självklar ram som avgränsade populationen, utan fick helt enkelt göra ett urval som verkade unge-fär rimligt utifrån den önskade ramen genom att kontakta tidningsredaktioner och frilans-byråer. Alla kontaktade personer var antingen anställda som fotografer eller medlemmar i Pressfotografernas klubb. Ett problem med detta urval kan ha varit att de yngre pressfoto-graferna inte fanns representerade, något som visade sig i resultaten.

Av 53 utskickade enkäter fick jag 28 svar, alltså lite över 50 % täckning Av de in-skickade svaren var 24 från män och endast sju från kvinnor. De allra flesta, 18 fotogra-fer, hade arbetat mer än tio år i yrket. Två hade arbetat mindre är tre år, de övriga mellan tre och tio år. 13 var frilansfotografer och 14 var fast anställda. På det hela motsvarade svaren ungefär proportionerna hos den tillfrågade gruppen som helhet. Alla fotografer fotograferade dokumentärt.

55 Ibid, s 106

26

5:2 Fotografernas arbetsuppgifter

Fotograferna fick till att börja med en lista med arbetsuppgifter att välja på här: fotogra-fera, layout av tidningssidor, skriva artiklar, skriva bildtexter, research inför fotojobb och projektplanering. Diagrammet utformades för att enklast kunna jämföra deras svar. De intressantaste upptäckterna här var två. Bara en av fotograferna önskade inte utföra, och utförde inget annat jobb än fotograferande. Och en tredjedel önskade vara med vid redigeringen av tidningen - något som ingen av de svarande gjorde vid svarstillfället. Diagram: Fotografernas uppgifter och deras vilja att utföra dem

Av enkätresultatet kan man alltså avläsa följande:

1. Alla både vill och förväntas fotografera. 2. Relativt många fotografer vill skriva artiklar. 3. En tredjedel av fotograferna vill vara med vid sidredigeringen, men inte en

enda gör det. 4. Fler är med och planerar projekt än gör research, men av dem vill nära hälften

egentligen inte göra det. Bara en fotograf vill göra det i framtiden. Av diagrammet kan man alltså utläsa att de flesta fotografer förutom att fotogra-

fera även utför en rad andra uppgifter, och att de som kan tänka sig att göra något mer också är relativt många. Intressantast är nästan att så många vill vara med vid sidredige-ringen.

0

5

1 0

1 5

2 0

2 5

Fotografera

Sidlayout

Skriva artiklar

Skrivabildtexter

Research

Projektplanering

Utför totalt

Utför och vill utföra

Utför men vill inte utföra

Vill utföra men utför inteStående: antal fotografer (28) Liggande: Arbetsuppgifter

27

5:3 Vilka förändringar har skett i yrket? Den absolut största förändringen i pressfotografernas arbete, antagligen sedan småbilds-kameran infördes, var och är den digitala revolutionen. Det är det nästan samstämmiga svaret från de fotografer som inte har valt att svara högst personligt på frågan. Av de 18 har elva angett den digitala förändringen som det mest positiva som hänt, bara en tycker det är negativt, men motiverar inte svaret. Det är tydligt att den digitala kameran föränd-rar yrkesrollen totalt:

”För 15 år sedan räckte det med att man lämnade några svartvita kopior eller färgdior. Nu måste man även kunna en massa som andra yrkesgrupper stod för tidigare (repro, grafiker osv.)”. Detta skriver en manlig frilansfotograf. Följderna av digitalise-ringen har varit andra viktiga förändringar, med mörkrummet i datorn har fler börjat resa mer i jobbet, kunder kan finnas över hela världen. Arbetsuppgifterna har blivit fler samti-digt som redaktionerna vill ha bilderna allt fortare.

En annan vanlig förändring är delaktigheten i det redaktionella arbetet, som tycks ha ökat. Flera anger att de själva skriver i tidningen, och att kommunikationen med re-portrar har förbättrats. Detta är något som många tror är framtidens melodi, mer om detta i avsnittet om framtiden. Nära en tredjedel anger detta som en viktig förändring.

En negativ förändring är att stressen har ökat i yrket: ”Ibland ska man skicka bilderna innan men ens har hunnit ta dem”, skriver en

kvinnlig fotograf, anställd på bildbyrå. ”Möjligheterna har inskränkts att ströva omkring på stan med öppna ögon och kameran beredd”, skriver en manlig fotograf på en av Sveriges största dagstidningar.

Den ökade stressen kan förstås också vara delvis positiv ur en annan synvinkel: ”Pressfotografen förväntas vara mer aktiv än för två decennier sedan, då foto-

graferna satt på redaktionerna och spelade kort om de inte hade något uppdrag för till-fället. Kortlekarna är borta nu”, skriver samma fotograf.

Andra förändringar som nämns är att ”Det finns bättre förståelse för god bildjournalistik på redaktionen i övrigt, och

även ute bland vanligt folk.” Å andra sidan skriver en annan fotograf: ”Bilden har tappat i värde trots att den generation som tidningarna försöker

vända sig till är en bildmedveten och bildkräsen generation. Tokigt!”

5:4 Åsikter om fotografyrket och dess framtid 5:4:1 ”Journalister och fotografer måste jobba närmare varandra” Vad som behövs i svensk dagspress är solklart, svaret är i det närmaste unisont: mer tid till fotograferna! Genom att ge fotografer mer tid till bildjobb skulle kvaliteten på bild-journalistiken, enligt undersökningspopulationen, öka:

”Anställ flera fotografer, välj bort meningslösa bildjobb till förmån för riktig bildjournalistik. Svenska dagstidningar är mycket konservativa i sitt bild- och texttän-kande. Det slösas med fotografenergi alltför mycket till meningslösa ’bildjobb’, bilder som inte har ett eget journalistiskt egenvärde skall i möjligaste mån bort från tidningssi-dorna. Istället skall fotograferna lägga tiden ’som blir över’ på research och gå mer på

28

djupet på potentiella bildberättelser, samt vara en aktiv röst i den redaktionella debatten och planeringen” (man, fast anställd, mer än tio år i yrket).

”På vår tidning är reportrarna åtta gånger fler än fotograferna” (man, fast an-ställd, mer än tio år i yrket). En lösning på tidsproblemet skulle alltså kunna vara ett helt enkelt anställa fler fotografer. Många anser att ett sätt skulle vara att sortera bort de ”onö-diga” bildjobben:

”Slopa alla rutinpressbilder som ändå inte berättar något” (kvinna, fast anställd, mer än tio år i yrket). Eller omstrukturera redaktionerna? Att skrivande journalister tvingas att fotografera verkar inte ses som någon lösning, inte heller att fotografer tvingas skriva. Istället borde fotografer och journalister integreras mer med varandra, så att foto-graferna blir mera delaktiga i jobben och journalisterna vet vad fotograferandet innebär:

”Låt fotograferna vara fotografer och kräv att de ska jobba journalistiskt. Ställ högre krav istället för lägre. De signaler som många tidningsledningar ger är att bilden inte är viktig för vare sig journalistiken eller upplagan. Det utvecklar, eller stimulerar, inte fotografer till att göra ett bra jobb.” (Man, fast anställd, mer än tio år i yrket).

Tendensen är att reportrarna fotograferar. Typ ’Ja, då var intervjun klar. Då ska vi bara ta en bild också. Kan du stå under skylten och peka på diket.’ Knäpp. Knäpp. Tack det var bra. (Man fast anställd, mer än 10 år i yrket).

”Sluta sparka fotografer till förmån för att skrivande journalister förväntas foto-grafera också. Bara för att tekniken blivit lättare betyder det inte att vem som helst som kan ta en tekniskt bra bild kan ta en journalistiskt bra bild. (– – – ) Journalister och foto-grafer måste jobba närmare varandra, vara mer tillsammans om artiklar och reportage genom hela fasen. (– – –) Fotograferna måste också komma med egna uppslag på artik-lar och reportage, göra egen research och så vidare. Och för att göra det måste de få tid till det, till exempel en dag i veckan som de inte går på schema”. (Man, frilans, mindre än tre år i yrket). Dagens Nyheters redaktion är inom detta område en förebild:

”Svaret måste bli att de anställda fotograferna kan ges tid att göra någon förut-sättningslös djupdykning om och när de vill. DN är ju ett utmärkt exempel på att det går att vända skutan. Så skulle det nog kunna fungera även på mindre tidningar om man pla-nerade för det” (man, frilans, mer än tio år i yrket).

5.4:2 ”En gemensam grundutbildning i journalistik och senare välja spår” En annan mycket viktig faktor för framtiden är enligt många utbildning, både för journa-lister och för fotografer på flera olika plan. Ett förslag från en man med mer än tio år i yrket är att

”under utbildningen jämställa de fotograferande och skrivande journalisterna. En gemensam grundutbildning i journalistik och senare välja spår.”56

”Journalisterna måste antingen få en bildutbildning eller inte ta bilder över hu-vud taget” (kvinna, frilans, 3-10 år i yrket).

5:4:3 ”Som om läsarna inte skulle förstå vinsten om man publicerade en annor-lunda actionbild istället!” Slutligen ifrågasätts dagens bildredaktörer, och urvalet av bilder i tidningen:

”Det slösas med fotografenergi alltför mycket till meningslösa ’bildjobb’, bilder som inte har ett eget journalistiskt egenvärde skall i möjligaste mån bort från tidningssi- 56 Detta kan jämföras med Pelle Kronestedt på Mitthögskolans åsikter, se sid. 18

29

dorna.” (Man, fast anställd, mer än tio år i yrket). Den nya tekniken ställer alltså kanske högre krav på cheferna, att se till att de viktiga bilderna verkligen tas av en ”riktig” foto-graf:

”Bildspråket talar på ett subtilare och i bästa fall på ett intelligentare sätt, något som inte tidningarna insett. Intelligenta bilder kan vara det som vänder upplagorna- nå-got som inte cheferna med textbakgrund inser.” (Man, frilans, mer än tio år i yrket). Bildredaktörerna måste också ta ett mer direkt ansar för bildurvalet:

”Tidningarna måste ge bra bilder mer utrymme. Ofta bestäms ju utrymmet innan man vet hur bilderna ser ut. Ibland tror jag att man underskattar läsarna när man hela tiden väljer bilder på ett ansikte med guldmedalj så fort någon har vunnit något. Som om läsarna inte skulle förstå vinsten om man publicerade en annorlunda actionbild istället! Jag tycker att tidningarna borde VÅGA välja mer oväntade bilder, eftersom de hela tiden finns men sällan publiceras” (kvinna, fast anställd, 3-10 år i yrket). Trots att bildredaktör kan verka vara ett viktigt och ansvarsfullt yrke, är många bara administrativ personal som bevakar nyhetsbildinflödet från utländska byråer, och förmedlar uppdrag. Bilderna väljs inte sällan av en redigerare:

Bildjournalistisk utbildning borde vara en förutsättning för att få välja bilder till tidningen (man, fast anställd, 3-10 år i yrket).

5:5 Sammanfattning

De 28 fotografer som svarade på enkäten om sitt yrke var fördelade över landet och hade olika anställningsformer. Flertalet hade arbetat länge som pressfotografer. Deras respek-tive arbetsuppgifter varierade, men en sak var gemensam: ingen deltog vid redigeringen av tidningen, men en tredjedel av de tillfrågade sade sig vilja göra det. Endast tre stycken ägnade sig åt att skriva artiklar. Många arbetade, förutom med fotografering, med rese-arch och projektplanering. Det sistnämnda var inte så populärt, mer än hälften av dem som planerade projekt sade sig inte vilja göra det.

Den absolut största förändringen som skett i fotografernas yrke var den digitala revolutionen, det är alla överens om. Så gott som alla är också överens om att den föränd-ringen har varit positiv. Man har fått mer tid till annat. Trots detta har yrket enligt enkät-resultatet blivit stressigare.

I framtiden vill fotograferna i allra första hand ha mer tid. Mer tid till ”riktig” bildjournalistik, mindre tid till ”rutinpressbilder”. Journalister och fotografer borde arbeta sida vid sida som journalister.

Slutligen önskar fotograferna i enkätsvaren mer utrymme för bra bilder i tid-ningen, och ett intressantare urval som helst ska göras av en bildjournalistiskt utbildad person.

30

6. Diskussion Mitt syfte med uppsatsen var att försöka ta reda på hur pressfotografers yrke ser ut idag- och hur det arbetet ska se ut i framtiden. Vad jag åstadkom var ett nedslag i pressfotogra-fers vardag, och en bild av hur debatten kring fotografrollen har sett ut genom åren. Jag har också fått inblick i ett par redaktioner som gjort om de traditionella yrkesrollerna.

Frågorna jag ville få besvarade var:

1. Vilka arbetsuppgifter ingår i en pressfotografs arbete?

2. Hur har yrket förändrats genom åren?

3. Hur ser pressfotograferna på fotojournalistikens framtid? Svaren är inte enkla, och mina resultat inte heller applicerbara på alla fotografer i landet. Men jag ser dem ändå som ett tecken på en tendens som verkar finnas idag. Det råder förvirring över vad en fotograf egentligen ska göra för arbete, nu när digitaliseringen gjort det till synes enklare.

Kari Andén-Papadopoulos frågar sig i essän ”Pressbild som världsbild”: Är det bilden som skapar nyheten – eller tvärtom? Frågan är viktig och kan överföras till foto-grafernas perspektiv: Ska en fotograf arbeta journalistiskt – eller endast illustrera de ny-heter som redan finns? En bild kan tillföra mycket nytt till en text, ge dimension och dju-pare förståelse för sammanhanget. Frågan är viktig idag, då fotografernas yrkesroll är i stor förändring. Antalet arbetsuppgifter ökar, på flera tidningsredaktioner verkar fotogra-ferna få arbeta som en sorts ”multijournalister”. De både skriver och fotograferar och re-digerar sina texter och bilder.

Anledningen till att man på ytan så enkelt stuvar om fotografernas yrkesroll är från början en: digitaliseringen. Den digitala bilden är enligt min undersökning roten till det onda och nyckeln till det goda inom fotojournalistiken idag. Analog film verkar vara något som används endast tillfälligtvis. All redigering görs i datorn. De tekniska begräns-ningar som tidigare gjort fotografer till hantverkare är till synes avhjälpta, och vem som helst kan ta en någorlunda bra bild med en enkel digitalkamera. Detta har gjort pressfoto-graferna till en utsatt grupp. På mindre redaktioner kanske det rent av är en ekonomisk belastning att ha kvar en bildredaktion. Enklare är då att låta reportrarna ta egna bilder, eller låta fotograferna skriva artiklar. Idén låter bra, och fungerar säkert. Men fungerar det för alla? Vad ska den fotograf göra, som helt enkelt inte vill eller kan skriva? Förändring-ens tid är nu, och för de som länge arbetat som fotografer kanske omstöpningen inte går smärtfritt. Enligt de intervjuer jag gjort på tidningsredaktioner verkar så vara fallet. Men ändå verkar det vara åt det hållet allting lutar.

På de tidningsredaktioner jag undersökt verkar förhållningssätten vara olika. Gö-ran Lundberg på Ingress Media har en enligt mig cynisk inställning, och anser att foto-journalistik är något som bara uppskattas inom den egna gruppen. Hans idé understryks

31

visserligen av professor Gert Z Nordströms57 teori att bilder bara undantagsvis fungerar ensamma, utan samverkar i utsagor som inom sig kombinerar flera medier, till exempel ord, bild och layout.

Rolf Matthies på Nya Wermlands-Tidningen, å andra sidan, har gett fotograferna en ny roll med ambitionen att ge en möjlighet för folk att syssla med sina specialämnen58. Att skribenterna tar ”rutinbilderna” anser han vara en möjlighet för fotograferna att för-djupa sig i de jobb som kan leda till ”riktig” fotojournalistik.

Jag tror att vad som behövs är strängare regler för vad som ska krävas för att få arbeta som både skribent och fotograf. Utbildning borde vara ett krav på både skriv- och fotosidan. På till exempel Nya Wermlands-Tidningen har fotograferna fått en skrivut-bildning, men skribenterna har inte behövt gå en fotokurs.

Genom att publicera alltför mycket ”dåliga” bilder sänks alla krav på kvalitativ bildjournalistik, det anser flera av de till frågade fotograferna, och även jag. Därför borde högre krav att verkligen välja bilder ställas på bildredaktörerna,. En högre utbildning i bildjournalistik, som den på Mitthögskolan är mycket viktig för framtiden. Men hur mycket man än utbildar kommer dåliga bilder att finnas. Ett arbetssätt likt det på Ingress Media ställer jag mig till viss del frågande till. Underskattar man inte läsarna om man inte tror att de märker någon skillnad alls på text och bild?

Svaret på frågan hur yrket har förändrats genom åren har alltså en kärna: digitali-seringen. Alla vidare förändringar utgår från den. Även nya ideologiska problem har upp-stått. Bruno Ingemann skriver om den dokumentära autenticitetens kris. Med dagens di-gitala teknik kan man aldrig veta om det man ser kanske är en illusion. Här behöver re-daktionerna ta sig själva i kragen och sätta upp regler. Arrangerade bilder är också ett problem, särskilt för dem som fotograferar i krig. I rapporteringen från en infekterad kon-flikt kan möjligheten att en bild är arrangerad ge förödande konsekvenser. Också här borde finnas regler för fotograferna att hålla sig till. Och även om man skulle bortse från riskerna med bildmanipulation har krisen en annan sida också. Om vem som helst kan bli fotograf, vem ska då ta ansvar för bildens dokumentära värde, att den verkligen är tagen på ett fotojournalistiskt vis? Den följden av digitaliseringen är mycket viktig för journa-listikens trovärdighet, och borde diskuteras mer på redaktionerna.

Den tredje och sista frågan jag ställde mig själv inför studien var hur fotograferna själva ser på framtiden. De allra flesta fotografer som jag tillfrågat, i intervjuer och i en-käten, verkar ändå vara mycket nöjda med digitaliseringen. Yrket har blivit mer flexibelt och enkelt för dem som redan är inne i det. De tekniska begränsningar som tidigare fanns är avhjälpta, och man kan koncentrera sig på den journalistiska delen av jobbet. Så om fotograferna bara får vara kvar finns all möjlighet för fotojournalistiken att bli allt bättre. Det är den uppfattningen jag har fått, även om det självklart finns de som tycker annor-lunda.

Jag har också funderat över frågan om hur fotograferna bäst ska placeras på re-daktionerna för att kunna arbeta effektivt. Ska de, som Jens Assur och Pawel Flato anser, placeras ut på olika avdelningar, eller ska bildredaktionerna finnas kvar? På Aftonbladet verkar det som slöseri med resurser att fotograferna sitter och väntar på jobb utan att göra något. På Dagens Nyheter har den väntan förvandlats till en möjlighet att arbeta med egna projekt. Jag anser att utplaceringen på redaktioner är en bra idé. Då skulle fotogra- 57 Se sidan 11 58 Fotograferna är, som nämndes tidigare i uppsatsen, numera till 40% skrivande journalister.

32

ferna bli mer involverade i det dagliga redaktionella arbetet, och jobba mer i team med de andra på redaktionen. Jag har till viss del upplevt att fotografer idag har varit isolerade från resten av redaktionen. Idealet vore att fotograf och reporter tillsammans arbetade på ett jobb, gjorde all research tillsammans. Båda som journalister, med kontroll över flera berättarplan. Ser man till vad Lars Furhoff skriver om reportrarnas lista för nyhetsvärde-ring59, så kan man tolka svaren på enkäten som att många fotografer redan använder sig av högst journalistiska arbetsmetoder.

6:1 Vidare forskning Pressfotografer är en outforskad grupp i samhället och min studie skrapar endast på ytan av de många komponenter som sätter ihop pressfotografens arbete. Vidare forskning kring ansvarsfrågor och redaktionsorganisation skulle vara till stor användning inte bara inom den akademiska världen, utan också för redaktionerna. Helt enkelt en fördjupning av det jag gjort, med större fotografunderlag.

En annan fråga, som jag nämnde i inledningen men i övrigt inte tar upp i uppsatsen, är vad som händer när redaktionerna i allt större utsträckning köper in sitt bildmaterial från bildbyråer.

59 Se avsnittet om journalistrollen, sidan 13

33

Referenser

Litteratur

• Amnestål, Per & Hagerfors, Anna-Maria m.fl: Så arbetar en journalist, Liber, 1999 • Andén-Papadopoulos, Kari: Pressbild som världsbild. Den pressfotografiska nyhetsbil-dens ideologiska potential, ur bl.a. Carlsson, Ulla & von Feilitzen, Cecilia: Kommunika-tionens korsningar, Nordicom-Sverige 1994 • Becker, Karin: “The changing picture of / on the newspaper page” ur Becker, Karin & Ekecrantz, Jan & Olsson, Tom: Picturing politics – visual and textual formations of mo-dernity in the Swedish press, Institutionen för Journalistik, medier och Kommunikation (JMK) vid Stockholms universitet, 2000. • Dahmström, Karin: Från datainsamling till rapport – att göra en statistisk undersök-ning, Studentlitteratur 1991/1996 • Furhoff, Lars: Makten över journalistiken, Natur och kultur 1986/1991 • Hillesund, Terje: Står det Noe Nytt? Innføring i analyse av aviser og nyheter, Institutt för journalistik 1994 • Ingemann, Bruno: Fotografiet under pres. Mellem realisme og konstruktion, Roskilde universitetsforlag, 1996 • Kvale, Steinar: Den kvalitativa foskingsintervjun, Studentlitteratur, 1997 • Nordström, Gert Z: Doukumentation eller språk – Vart är bilden på väg? ur Installa-tionsföreläsningar, Högskolan för lärarutbildning & kommunikation (HLK), Högskolan i Jönköping 1996. • Orre, Inger: Reporterskap – äventyr, irrbloss, dygder, Kungliga tekniska högskolan 2001 • Patel, Runa & Tebelius, Ulla: Grundbok i forskningsmetodik , Studentlitteratur 1987 • Richtin, Fred: Bildens förändrade värld – den kommande revolutionen inom fotografin, Journal mediaproduktion 1991 • Sandels, Karl: Fotografens värld. En vägledning i fotografyrket, Nordisk Rotogravyr 1958.

Artiklar

• ”Kritiska fotografer samtalar om pressfotot: Redaktionerna vill ha lögnaktiga bilder”, Journalisten #35 1989 • Assur, Jens: ”Pressfotografernas kalla kår”, Expressen 2003-03-16 • Fahlén, Lars: Bra fotojournalistik kräver utbildning. Det visar utvecklingen i Sverige, Center for Journalistik og Efteruddannelse, www.cfje.dk, 2002-09-09 • Flato, Pawel: ”Fotografens roll förlegad”, Pressens tidning #1 2002 • Göthe, Erik: ”Sluta jämra er, visa klorna istället”, Journalisten #35 1989 • Jansson, Pär & Lindqvist, Håkan: ”Pressbildens nya högborg”, Journalisten # 17 2002, • Jansson, Pär & Wolters, Staffan: ”Fotografer på GT: En hel yrkeskår är i fara”, Journa-listen #27 2001

34

• Lindquist, Gunnar: Våra främsta vardagsskildrare: pressfotot en omistlig del av kunska-pen om det föränderliga samhället, Östgöta Correspondenten, 1996-09-07 • Nycop, Carl-Adam: Nycop hoppas 90-talet blir mera kreativt: ─ Bilden måste ge en STÖT! Journalisten #35 1989 • Olson, Rolf: ”Manipulerade bilder undergräver fotots trovärdighet – tydlig markering nödvändig”, Journalisten #35 1989 • Persson, Hasse: ”Vart är bildjournalistiken på väg?: Hasse Persson åkte till World Press photo i Amsterdam för att få svar”, Foto #9 1996, s 6 – 16 • Rindevall, Qia: ”Sundsvalls pionjärer”, Journalisten 2003-05-20

WWW

• www.cfje.dk • www.hsv.se • www.itm.mh.se/mkv/utbildning/bildjour.shtml • www.journalisten.nu • www.pressenstidning.se • Nationalencyklopedin: www.ne.se

Intervjuer

• Paul Hansen, fotograf Dagens Nyheter • Pelle Kronestedt, programansvarig på bildjournalistikutbildningen, Mitthögskolan • Anita Lillemägi, redaktionssekreterare Nya Wermlands-tidningen • Göran Lundberg, Ingress Media • Rolf Matthies, redaktionschef Nya Wermlands-Tidningen

Övriga referenser

• Asp, Kent & Carlsson, Ulla & Weibull Lennart m.fl.: JMG granskaren, #2 – 3 2001: Journalist 2000, Institutionen för Journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet • Journalistutbildningarna i högskolan – en utvärdering, rapport 2003:3 R, Verket För Högskoleservice (VHS)

35

Bilagor

1. Enkät

2. Kodning av enkäten

36

1. Enkät

1. Hur länge har du arbetat som fotograf? Välj ett alternativ. Mindre än tre år 3 – 10 år Mer än 10 år 2. Är du kvinna eller man? 3. Vilken anställningsform har du för närvarande - frilans eller fast? 4. Vilka av följande arbetsuppgifter förväntas du utföra dagligen? Ta bort de som inte gäller! Fotografera Layout av tidningssidor Skriva artiklar Skriva bildtexter Research inför fotojobb Projektplanering 5. Vilka av arbetsuppgifterna vill du gärna utföra? Fotografera Layout av tidningssidor Skriva artiklar Skriva bildtexter Research inför fotojobb Projektplanering

37

6. a. På vilket sätt har dina arbetsuppgifter förändrats sedan du började arbeta som fotograf? Ange tre punkter, eller om inga för-ändringar har skett. 1. 2. 3. b. Vilken av dessa förändringar har varit bäst resp. sämst? bäst: sämst: 7. Hur ska kvalitativ fotojournalistik bevaras i svensk dagspress?

38

2.

Kod

ning

av

en

kät

Kön

MM

MM

M

- 3

3- 1

0X

10-

XX

XX

frila

nsX

XX

fast

XX

Foto

graf

era

M +

VM

M +

VM

+ V

M +

VSi

dlay

out

VV

Art

ikla

rV

Bild

text

erM

M +

VM

Res

earc

hM

M +

VM

+ V

M +

VPr

ojek

tpla

neri

ngV

M +

VM

+ V

M +

V

Förä

ndri

ng 1

Dig

ital f

otog

rafe

ring

Från

film

till

dig

ital

tekn

ikM

indr

e be

talt

för

jobb

enD

igita

ltV

issa

jo

bb

mer

”m

alla

de”

Förä

ndri

ng 2

Dat

orha

nter

ing

Kra

v på

sn

abba

re

leve

rans

till

kund

Färr

e bi

ldre

porta

ge

Förä

ndri

ng 3

Pres

tatio

nsni

vån

har

ökat

Trän

gre

med

ut

-ry

mm

e

Bäs

tB

åda

Pres

tatio

nsni

vån

höjs

Dig

italt

Säm

stSn

abba

re

leve

rans

er

till k

und

Min

dre

beta

ltTr

ängr

e m

ed

ut-

rym

me

39

Kön

MK

M

- 3

3- 1

0X

10-

XX

(20)

frila

nsX

fast

XX

Foto

graf

era

MV

M V

M V

Sidl

ayou

tV

Art

ikla

rM

Bild

text

erV

M V

MR

esea

rch

M V

VM

VPr

ojek

tpl

VV

M V

Förä

ndri

ng

1Te

knik

en,

di-

gita

lt fo

to

Nu

anvä

nder

jag

enda

st d

igita

lkam

era

på a

llt.

Ut u

r mör

krum

men

och

in i

dato

rn. U

nder

bart!

Förä

ndri

ng

2D

igita

l bi

ld-

bear

bB

ilder

na sk

a sk

icka

s hem

snab

bare

och

snab

bare

hel

a tid

en.

Jobb

ar ä

ven

som

repo

rter o

ch sk

river

text

er i

tidni

ngen

.

Förä

ndri

ng

3N

u fo

togr

afer

ar ja

g m

est s

port,

vilk

et ja

g in

te g

jord

e al

ls i

börja

n.B

ilden

har

tapp

at v

ärde

som

reda

ktio

nellt

mat

eria

l.

Bäs

tD

igita

l fo

to-

graf

erin

gA

tt m

an k

an r

ikta

in s

ig p

å ol

ika

type

r av

fot

o in

om

pres

sfot

ot, t

.ex.

Mkt

spor

t el m

kt fe

atur

e. V

aria

tion.

Dig

italis

erin

g

Säm

stA

llt m

åste

gå

så e

xtre

mt

snab

bt.

Ibla

nd s

ka m

an

skic

ka b

ilder

na in

nan

man

ens

har

hun

nit t

a de

m.

Att

bild

en ta

ppat

i vä

rde

trots

att

den

genr

atio

n so

m ti

dnin

garn

a fö

rsök

er v

ända

sig

till ä

r bild

med

vete

n oc

h bi

ldkr

äsen

. Tok

igt!

Kön

MM

KM

- 3

3- 1

010

-X

XX

(22)

40

Kön

MM

MM

M

- 3

X3

- 10

X10

-X

XX

frila

nsX

XX

Xfa

stX

Foto

graf

era

M V

M V

(M) V

M V

M V

Si

dlay

out

VA

rtik

lar

VB

ildte

xter

M V

VM

VM

V

Res

earc

hM

VM

V(M

) VM

VM

VPr

ojek

tpla

neri

ngV

(M) V

M V

M V

Förä

ndri

ng 1

Fram

kalla

r in

te l

ängr

e fil

m.

Dig

italt

Inge

t mär

kbar

t. K

ansk

e m

er re

sear

ch.

Dig

itala

utv

eckl

inge

n.D

ator

iser

ing

av k

amer

a oc

h bi

ldbe

hand

ling.

Förä

ndri

ng 2

Res

er m

er i

jobb

et.

Gåt

t fr

ån a

nstä

lld t

ill

frila

nsB

land

ning

red

aktio

nel-

la-k

omm

ersi

ella

jobb

.M

er a

ktiv

i de

t jou

rna-

listis

ka a

rbet

et.

Förä

ndri

ng 3

Anv

ände

r da

tor

i lik

a m

ycke

t som

kam

eran

.D

en s

ocia

la k

ompe

ten-

sen

är v

iktig

are

Hän

ga m

ed i

dig

itala

ut

veck

linge

nR

örlig

are

Bäs

tD

igita

la re

volu

tione

n.Fr

ans

tälld

till

frila

ns.

Dig

itala

utv

eckl

inge

nA

llt.

Säm

stD

igita

lt.-

Kas

s ek

onom

i på

tid

-ni

ngar

na.

41

Kön

MK

KM

M

- 3

X3

- 10

XX

10-

XX

frila

nsX

XX

Xfa

stX

Foto

graf

era

(M) V

M V

VM

VM

VSi

dlay

out

VV

Art

ikla

r(M

) VM

VV

VB

ildte

xter

(M) V

M V

VM

VR

esea

rch

(M) V

VV

M V

MPr

ojek

tpla

neri

ng(M

) VV

VM

VM

Förä

ndri

ng 1

Tem

pot,

myc

ket

ska

vara

kl

art

”Nu”

.Tv

inga

d at

t bö

rja s

kriv

a m

er fö

r att

få jo

bba

mer

.G

jort

en e

gen

foto

bok

-Fä

rg

Förä

ndri

ng 2

Det

dig

itala

. B

ilden

s be

tyde

lse

har

min

skat

, jo

urna

liste

r ha

r bö

rjat f

otog

rafe

ra.

Upp

täck

t at

t ja

g in

te t

jäna

t nå

got a

lls p

å de

tta. J

obba

r nu

ba

ra m

ed n

ästa

egn

a fo

tobo

k.

-Te

knik

Förä

ndri

ng 3

Inte

lika

myc

ket r

epor

tage

, för

utsä

t-tn

ings

lösa

. Vin

keln

ofta

red

an k

lar,

det s

ka st

alja

s & a

rran

gera

s.

Bliv

it tv

unge

n at

t bre

dda

mig

, till

min

glä

dje.

-D

igita

lfoto

Bäs

tB

redd

ning

enFå

r va

ra k

reat

iv,

folk

tyc

ker

om d

et ja

g gö

r & tr

or p

å m

ig.

-D

igita

lfoto

Säm

stJo

urna

liste

rs

okun

nigh

et

om b

ilden

s bet

ydel

se.

Ekon

omin

-Ti

dnin

garn

as

ekon

omi

42

Kön

MM

M

- 3

3- 1

0X

X10

-X

(17)

frila

nsX

fast

XX

Foto

graf

era

M V

M V

M V

Sidl

ayou

tA

rtik

lar

Bild

text

erM

M V

Res

earc

hM

VV

M V

Proj

ektp

lane

ring

M V

M V

M V

Förä

ndri

ng 1

Dig

ital r

evol

utio

nM

indr

e st

ress

-

Förä

ndri

ng 2

Foto

graf

en h

ar t

agit

över

rep

orte

rns

arbe

te

och

ansv

ar.

Mer

da

takn

ack

och

min

dre

foto

graf

erin

g-

Förä

ndri

ng 3

Kun

der f

inns

glo

balt.

Mer

tea

mw

ork

med

jo

urna

liste

r.-

Bäs

tA

vstå

nd &

pla

ts sp

elar

inge

n ro

ll, m

örkr

um i

dato

rn.

Team

wor

kA

lla

Säm

stA

llt s

ka g

å sn

abbt

. Arb

ete

& a

nsva

r ha

r ut

-ök

ats u

tan

att k

unna

deb

itera

kun

den

mer

.da

takn

ack

-

43

Kön

MM

M

- 3

3- 1

010

-X

XX

(45

!)

frila

nsfa

stX

X

Foto

graf

era

M V

M V

M V

Sidl

ayou

tV

VA

rtik

lar

Bild

text

erM

VR

esea

rch

M V

M V

M V

Proj

ektp

lane

ring

VM

VV

Förä

ndri

ng 1

Någ

ot m

er in

flyta

nde

Bild

en h

ar f

ått

stör

re

bety

dels

e på

tid

ning

s-si

dan.

Allt

har

för

ändr

ats

på 4

5 år

.

Förä

ndri

ng 2

Fler

arb

etsu

ppgi

fter

Stör

re

dela

ktig

het

i he

la j

ourn

alis

tiska

pro

-ce

ssen

.

Öve

rgån

gen

till

färg

och

de

t dig

itala

.

Förä

ndri

ng 3

Mer

ad

min

istra

tion

–m

indr

e id

för

fot

ogra

-fe

ring.

Jour

nalis

tiska

bi

ldsp

råke

t ha

r än

drat

s, ar

rang

erad

e bi

lder

förs

vinn

er a

llt m

er.

Bäs

tN

ågot

mer

infly

tand

eB

åda

två!

Allt

!

Säm

stM

er a

dmin

istra

tion

-

Pressfotograf eller fotojournalist - DiVA...

Documents

Transcript of Pressfotograf eller fotojournalist - DiVA...