Rubrik 13,433Rubrik 19,00

Rubrik 26,86

Rubrik 37,98

Rubrik 53,71

Rubrik 75,93Rubrik 107,37

Rubrik 13,433Rubrik 19,00

Rubrik 26,86

Rubrik 37,98

Rubrik 53,71

Rubrik 75,93Rubrik 107,37

Tar du hissen?SIDAN 5

HISSTVIST · TIGGERI · ARBETSINVANDRING · MAGGIO

19.2.2014

Onsdagsnumret ute nu!

2 S M O C K A 5 / 2 0 1 4

Svenska

Ryska

Finska Estniska

SomaliskaEngelska

9,5%4,4%

25,0%

10,2%

12,3% 51,6%

Sysselsatta

Arbetslösa

224 513 arbetslösa5 887 arbetslösa

8 031 arbetslösa

2 123 arbetslösa

1 805 arbetslösa868 arbetslösa

Vem har inte jobb?

•Grafenvisarandelenarbetslösaochandelensys-selsattainomdesexstörstaspråkgruppernaiFinland.

• Andelarnaräknaspådentotalaarbetskrafteninomrespektivespråkgrupp.Tillarbetskraftenhöralla15–74-åringarsomunderåretssistaveckaantingenvarsysselsattaellerarbets-lösa.Fråganomenpersonskallräknastillarbetskraf-tenharStatistikcentralenavgjortutifrånuppgifterurolikaregister.

• Siffrornaärfrånslutetavår2011.

•Källa:Statistikcentralen

LEDARE & FOKUS

TEXT SOFIA STRÖMGÅRD Vi har alla sett dem. Ihopkrupna på gatan sitter de, med en smutsig pappersmugg i handen. Oftast stirrar de ner i marken. Ing-en ser dem och ingen vill se dem.

Den senaste tiden har tiggarna varit i het-luften främst på grund av förslaget om att organiserat tiggeri borde förbjudas. Debat-ten späds på av de misstankar om männis-kohandel som figurerat i offentligheten. Li-gor från länder som Bulgarien och Rumäni-en skickar i väg människor för att tigga och stjäla. Detta har varit förbudsförespråkarnas starkaste argument. Tiggarna är inte tigga-re, utan brottslingar eller offer för männis-kohandel.

Enligt en utredning Helsingfors stadssty-relse låtit göra är uppfattningen om tiggar-na som kriminalitetens avskum överdriven. Faktum är att de flesta inte ens är inblanda-de i större brott än småstölder. Några kla-ra bevis på organiserad kriminell verksam-het och människohandel finns inte heller. I stället har problemen med tiggarna minskat under de senaste åren.

Det här med organiserad tiggeriverksam-het är otvivelaktigt en något luddig formu-lering. Vad räknas som sådan och hur kan

Ingen ska behöva tigga för att överlevaman veta det? Om organiserat tiggeri kri-minaliserades skulle polisen alltså ha rätt att vid misstankar om brottslighet börja utre-da ett tiggerifall. Frågan är om det är värt besväret. Vi har redan en lag om männis-kohandel och det finns antagligen betydligt vettigare saker att lägga resurser på än att utreda småstölder utförda av tiggare.

När det kommer till kritan handlar ju pro-blemet inte bara om tiggeriet i sig självt. Visst, en del tiggare har kanske gjort sig skyldiga till brott och i värsta fall är de of-fer för människohandel. Men då går det inte längre under rubriken tiggeri. Troligen är problemet för många att de helt enkelt tvingas se tiggare varje dag på stan. De vill inte påminnas om en misär som de vet att i allra högsta grad existerar. Tiggare är verk-ligen inte någonting bra. Men det kan vara nyttigt att även vi tvingas ta del av den hår-da verkligheten. Vi måste inse hur privile-gierade vi är, och förstå att vi har en skyl-dighet att hjälpa dem som behöver hjälp. Att tiggeri är en skamfläck för vårt samhäl-le är klart. Men vi kan inte lösa tiggerifrå-gan genom förbud. I stället måste vi tänka mer långsiktigt på hur vi kan åtgärda pro-blemen, så att ingen ska behöva tigga för att överleva.

”Att tiggeri är en skamfläck

för vårt samhäl-le är klart. Men vi kan inte lösa

tiggerifrågan ge-nom förbud.”

S M O C K A 5 / 2 0 1 4 3

KROKENKROKEN

I går kväll återvände Veroni-ca Maggio till Svenska Talan-de Klubben. Hon var huvudar-tist på den första klubben som ordnades 2007 och återvänder nu efter att ha släppt ett par väldigt högt uppskattade ski-vor, Satan i gatan och Handen i fickan fast jag bryr mig.

Maggio kallas ofta en soul-sångerska, och hon är känd för sina kraftfulla låttexter, som hon skriver själv.

I dag ska Maggio redan vara tillbaka i Sverige, eftersom de svenska grammisarna delas ut. Maggio är nominerad både för bästa album och bästa låt.

Läs recensionen av hennes konsert på smocka.fi i dag.

BILDLEHTIKUVA

4 S M O C K A 5 / 2 0 1 4

INBLICK

”Förbud mot tiggeri löser inga problem”Organiserat tiggeri borde förbju-das i lag. Det anser Lasse Männistö (Saml) som står bakom en motion till Helsingfors stadsfullmäktige.

TEXT&BILDSOFIA STRÖMGÅRD Lasse Männistö anser att en kriminalise-ring av organiserat tiggeri skulle leda till minskad brottslighet.

– Polisen skulle då ha möjlighet att bör-ja utreda ett fall av tiggeri om de misstän-ker att det har ett samband med brottslig verksamhet eller människohandel. Då skul-le många brott uppdagas och brottslighe-ten minska.

Åsikterna kring tiggerifrågorna är ändå delade och en som motsätter sig förslaget är Mika Mäkinen, kommunikationsdi-rektör vid Helsingfors diakonissanstalt som upprätthåller skyddshemmet Hirundo för tiggare.

– Ett förbud löser inga problem.Enligt Mäkinen skulle i stället de negati-

va sidorna av tiggeriet bli vanligare och kri-minaliteten öka. Han säger också att antalet tiggare har varit stabilt i Helsingfors under de senaste åren, och att ett förbud antagli-gen inte skulle minska tiggarnas antal.

Lasse Männistös avsikt är att driva ge-

Få tiggare sysslar med kriminell verk-samhet, och enligt polisen handlar det i så fall främst om mindre brott.

nom en ändring av ordningslagen så att or-ganiserat tiggeri skulle kriminaliseras. Hel-singfors stad borde enligt Männistö inle-da ett aktivare samarbete med staten för att lösa problemet med tiggarna. Enligt stadsstyrelsens utlåtande är en lagändring inte nödvändig eftersom strafflagens para-graf om människohandel redan driver sam-ma sak.

Stadens arbetsgrupp som utrett tiggerifrå-gan konstaterar att de problem som tigge-ri orsakar har minskat i Helsingfors, särskilt under fjolåret. Till exempel har aggressivt tiggande minskat, liksom förekomsten av tiggarläger. Dessutom har staden mottag-it färre klagomål av invånarna än förut. Ar-betsgruppen meddelar också att inga fall av människohandel med kopplingar till tiggeri har kunnat påvisas.

Överkonstapel Jaakko Wallenius vid Helsingforspolisen bekräftar också att så är fallet.

– Det finns misstankar om människo-handel, men polisen har inte hittat någ-ra bevis.

Enligt Wallenius sysslar en del av tiggar-na med brottslig verksamhet, men då hand-lar det främst om mindre brott.

– De kan till exempel stjäla smycken och

andra småsaker från äldre människor. Wallenius säger att ett problem är att

vissa tiggare kan vara aggressiva och över-skrida sina lagliga befogenheter.

I Finland finns de flesta tiggarna i Hel-singfors, och det är så gott som alltid människor med utländskt påbrå.

– Det verkar vara en ganska organiserad verksamhet. Människor förs hit för att tigga systematiserat, säger Wallenius.

I Männistös motion står det att tiggeri kan leda till utnyttjande och människohandel. Många tvingas också till att tigga. Flera av tiggarna verkar ha blivit hitskickade från sina hemländer och lyder under en överord-nad som sedan organiserar verksamheten, enligt Männistö.

Männistö strävar ändå inte efter att för-bjuda tiggeriet i sig, utan mer specifikt or-ganiserat tiggeri förknippat med kriminell verksamhet. Dessutom vill Männistö inte att förbudet skulle skrivas in i Finlands lag.

– Alla kommuner och städer skulle själ-va bestämma hurdana regler de vill ha för att reglera tiggeriet.

För att tukta problemen med tiggarna säger Mika Mäkinen att man borde satsa på utbildning, social hjälp och samhällelig ut-veckling i de östeuropeiska länderna.

S M O C K A 5 / 2 0 1 4 5

INBLICK

Stadsplaneringsnämn-den i Helsingfors beslöt i går kväll om byggförbud för två år för nio tomter i Kronohagen. Det inne-bär att man inte kan byg-ga hissar i trapphus som saknar hiss.

TEXTAXEL NURMI &CAMILLA BERGHÄLLBILDCAMILLA BERGHÄLL

Enligt stadsplaneringsnämn-dens ordförande Risto Rau-tava (Saml) väntar man nu på en ny detaljplan för området innan ärendet kan tas upp till behandling på nytt.

– Det kan ta uppskattnings-vis sex månader att bereda en ny detaljplan, säger Rautava.

Ett initiativ om byggförbud har varit under bearbetning se-dan 2003, och presenterades i går av stadsplaneringschef Ol-avi Veltheim.

Initiativet har debatterats re-dan tidigare. Målet är att be-vara arkitektoniskt och histo-riskt viktiga trapphus i Krono-hagen genom att förhindra att

Hissar i gamla hus delar åsikterna

de byggs om. Ett av hissföre-språkarnas argument är att äld-re personer behöver hiss för att kunna ta sig till de övre vå-ningarna.

Arkitekten Leena Mak-konen har varit insatt i bear-betningen av initiativet. Hon säger att byggförbudet som nämns i initiativet inte gör det omöjligt att bygga till exem-pel en hiss. Däremot kommer alla förslag till reparation, byg-ge och ändringar att gå igenom en lång och noggrann behand-lingsprocess.

– Vi förstår att invånarna gärna vill ha hissar i sina hus, säger Makkonen. Därför bad vi arkitekten Vilhelm Helan-der undersöka möjligheter till hissbyggen i alla de hus där förbudet skulle träda i kraft. I samtliga hus hittade han en al-ternativ hisslösning.

Enligt Makkonen har grup-pen som arbetat med initiati-vet haft nära kontakt med in-vånarna i de hus som berörs. Hon säger att åsikterna angå-ende initiativet har varit de-lade.

– Många är tacksamma för att vi försöker bevara den kul-tur som finns i Kronohagen.

Ett flertal andra alternativ till hur hissen kunde konstrueras har presenterats, till exempel att en hiss kunde byggas utan-för själva huset. Dessa alternativ har också mött motstånd. Vyn från vissa lägenheter förändras och invånarna vill inte ge upp garderobsutrymme för att byg-ga en hiss på en annan plats. I vissa fall vill husbolaget helt en-kelt ha friheten att bygga hiss var som helst.

På Sjötullsgatan 33, där tea-ter Viirus har sin verksamhet, finns en utomhushiss på inn-ergården. Viirus administrati-va assistent Annika Huhtala säger att teatern inte upplevt några problem annat än vanli-ga hissproblem, som till exem-pel att hissen stannat. Också husets disponent Ilpo Mart-tinen uppger att han inte är medveten om några problem.

TEXTBJÖRN UDD

Föreningen Kultti ry erbjuder ett alternativ till tiggeriet: ga-tuförsäljning av tidningen Iso Numero. Verksamhetsdirektör Kirsti Suoranta berättar att försäljarna får köpa tidningen av föreningen för en euro och sälja den vidare för fyra. Nya nummer kommer ut två till tre gånger per år, även om försäl-jarna önskar att de kom ut of-tare. Trots att vem som helst får säl-ja tidningen, är det ofta fråga om bostadslösa finländare eller utslagna utlänningar. Många av dem har ursprungligen kommit hit för att jobba på byggen, men då anställning-en tagit slut har de blivit ar-bets- och bostadslösa. Suoranta påminner om att de här män- niskorna hellre sover i sin bil i kölden och tigger här än åker tillbaka till sitt hemland. Av det senaste numret av Iso Numero trycktes 12 000 ex-emplar, och de sista av dem säljs just nu. Det betyder att försäljarna tjänat närmare 36 000 euro. Det är väldigt bra att människor i en utsatt position har något att göra. Har man inte det och ingenstans att vara händer det lätt att man vill fly den tråkiga verkligheten med rusmedel. En känsla av ansvar och kontroll motverkar det be-hovet. Köp gärna tidningen, och se nu åtminstone inte ner på för-säljaren, utan uppmuntra! Trots att det är jobbigt för en finländare när människor tar spontan kontakt på gatan.

Kommentaren

En del trapphus i Kronohagen saknar hiss. Åsikterna är delade om initiativet som skulle begränsa ändringar i trapphusen.

6 S M O C K A 5 / 2 0 1 4

PÅ DJUPET

TEXT&BILDLILIAN TIKKANEN

Att komma in i arbetslivet kan vara svårt för en person som nyligen flyttat till landet. Arbets- och näringsministeriet och TE-byrån er-bjuder handledning och bland annat Arbetarinstitutet, Arbis, i Helsing-fors ordnar integrationskurser och undervisning i svenska och finska på olika nivåer. Koordinatorn för svensk integration i huvudstadsregionen, Ann-Jolin Grüne, säger att Arbis inte har tillräckliga resurser för att erbjuda fördjupad utbildning för alla invandrare.

– Men om man har en tillräcklig grund i finska eller svenska för det arbete man söker kan man vidareut-veckla sina språkkunskaper i arbetsli-vet, säger Grüne.

Invandrare har rätt till tio måna-ders språkutbildning, varefter de för-väntas ha tillräckliga språkkunskaper för att börja jobba.

– Frågan är hur man ska upp-

Språket är nyckeln

ARBETSVILJAN OCH ER-FARENHETEN FINNS MEN DET GEMENSAMMA SPRÅ-KET SAKNAS. NÄR KURS-UTBUDET TRYTER LÄR SIG INVANDRARE FINSKA OCH SVENSKA PÅ JOB-BET.

muntra arbetsgivare att utbilda an-ställda och hjälpa dem att stärka sin språkkompetens, säger Grüne. Om-sorgs- och vårdbranschen lider redan av brist på arbetskraft. Grüne före-slår en lösning: att anställa personer med vilja och kompetens att arbe-ta i branschen trots att de saknar till-räckliga språkkunskaper. De kunde börja med assisterande uppgifter och lära sig språket anefter.

Estniska Mati Karu och Ilona Mertkoski har självständigt lärt sig finska i arbetslivet. Mertkoski vil-le delta i en språkkurs då hon flyt-tade till Finland för tjugo år sedan, men blev tillsagd att hennes kunska-per var tillräckliga.

– Jag tror att det skulle ha hjälpt mig i arbetslivet om jag lärt mig att skriva och tala finska bättre. Mina bekanta som har bättre kunskaper i finska har fått bättre jobb än jag trots att de inte har utbildning. Språ-

ket är en viktig faktor, säger hon. Hon har jobbat som städare i oli-

ka företag och är för tillfället an-ställd på servicehuset Leevi. Där trivs hon bra, bättre än på sin förra ar-betsplats.

– De uppskattade inte oss städa-re och ibland hörde man det i deras yttranden. Här är alla trevliga.

Mertkoski studerade till sömmer-ska i Estland men har inte använt sina kunskaper i arbetslivet förrän nu. Städarbetet och språket har hon lärt sig i arbetet på daghem, skolor och företag.

– Förr var det inte så noggrant med kompetens, då skulle man så snabbt som möjligt ut i arbetslivet. Det tog tre år för mig att lära mig finska ordentligt, säger Mertkoski.

Mati Karu har jobbat som bygg-arbetare i Finland i fyra år. Han be-söker sitt hemland bara ett par dagar om året, efterson han trivs här och är nöjd med lönen. Karu har varken

”Jag tror det skul-le hjälpt mig i ar-betslivet om jag lärt mig att skriva och tala finska bättre.”IlonaMertkoskiharflyttattillFin-landfrånEstland.

S M O C K A 5 / 2 0 1 4 7

Dethärärenbildtext,denskavarakortochkoncis.Denärgjordmedkärlek,svettochtårar.Hålltillgodo.

PÅ DJUPET

haft tid eller behov för språkkurser.– Jag har lärt mig genom att lyss-

na till och tala med mina finska kol-leger. Med de ryskspråkiga talar jag ryska och mitt modersmål får jag tala med mina estniska arbetskam-rater.

För dem som vill och är först till kvarn finns det kurser. Liselott Sundbäck på integrationstjäns-ten Luckan Bridge ska medverka i en stödgrupp för arbetslösa invandra-re tillsammans med en sociologistu-derande som själv gått igenom pro-cessen med integration och arbets-sökande. Pilotprojektet som startar i mars vill ge deltagarna en större kän-nedom om arbetsmarknaden samt upplysa om alternativa sätt att bli anställd. Man kan jobba som egen-företagare också genom att använda sina språk- eller specialkunskaper.

– Vi strävar efter att människor ska kunna utnyttja sina kunskaper i

till exempel matlagning eller handar-bete. Eller så kunde någon med goda språkkunskaper, inte nödvändigtvis i finska eller svenska, jobba som över-sättare eller lärare, säger Sundbäck.

Adam MacKintosh säger att han troligtvis skulle vara arbetslös om han inte haft kontakter. Han fick jobbet på Bar 9 via bekanta. Mac- Kintosh kan inte finska eller svenska, men hålls med i svängarna eftersom kollegerna gärna talar engelska.

– Ungefär hälften har utländskt ursprung, säger MacKintosh.

Han flyttade från Nya Zeeland till Finland för ett år sedan med sin flickvän. Av de två krogar han jobbat på har den nuvarande en betydligt bättre atmosfär.

– Väldigt sällan har jag stött på några språkrelaterade problem, var-ken med kolleger eller med kunder, säger MacKintosh.

Han trivs med sitt arbete men

skulle vilja ha en lärlingsplats på en tatueringsstudio och jobbar som bäst på en portfolio. Språkstudier hin-ner han inte med just nu, men han skulle gärna studera både finska och svenska.

– Finska ligger först på listan på grund av min flickväns pappa, säger MacKintosh.

Ann-Jolin Grüne säger att det finns chanser också för invandrare som inte kan finska eller svenska.

– Kunskap på individnivå utnytt-jas inte tillräckligt i Finland. Det ta-las om att ungdomen är vår fram-tid, men då beaktar man inte äld-re personer som kan ha guld värda expertkunskaper och erfarenheter. Alla kan bidra med någonting speci-ellt: kultur, språk eller personlighe-ter. Utan mångfald kommer vi inte att klara oss på den internationel-la arbetsmarknaden i framtiden, sä-ger Grüne.

Adam MacKintosh använder engelskan i arbetet men siktar på att lära sig finska.

”Frå-gan är hur man ska upp-muntra arbetsgi-vare att utbilda anställ-da”

Ann-JolinGrüneärkoordinatorförsvenskintegrationihuvudstadsre-gionen.

8 S M O C K A 5 / 2 0 1 4

SISTA ORDET

Ansvarig utgivareLars Lundsten

ChefredaktörTino Oksanen

producentElisa Häggström

paradbildFanny Lundin

layoutJenny RåmanNathalie HolmgrenNanna StenbergTobias Pettersson

redaktörerAxel NurmiCamilla BerghällSofia Strömgård

Lilian TikkanenBjörn Udd

utgivareSvenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet www.smocka.fi

Det händer massor i Helsingfors just nu. Det är lätt att se hur hela nya stadsdelar re-ser sig på Busholmen och i Fiskehamnen, och snart också i Mellersta Böle och på Kro-nobergsstranden.

Innerstaden ska få omkring 80 000 nya invånare före år 2030. Men det här är bara den materiella sidan. Ännu viktigare är den utveckling som sker på den sociala och den samhälleliga nivån.

Helsingfors har blivit ett livligt, urbant samhälle: det händer fler och fler saker som är ordnade av stadsborna själva, antingen med stadens hjälp eller helt oberoende av staden. Restaurangdagen och städningsda-gen är berömda exempel på detta, och det finns otaliga mindre evenemang som stads-borna arrangerar på olika håll – inte bara i centrum, utan också i andra delar av staden.

Stadens ämbetsverk försöker stöda dessa urbana aktiviteter. Idén är att staden först

och främst består av stadsbor. Stadens orga-nisation finns till för att hjälpa invånarna.

Om det finns någonting speciellt med Helsingfors är det måhända precis det här: en bra hemstad borde vara en optimal blandning av pålitlighet och kreativitet.

Stadens organisation strävar efter att trygga pålitligheten utan att hindra invån-arnas kreativitet, och invånarna förverkligar sin kreativitet utan att motverka stadens på-litlighet.

Helsingfors är inte perfekt – ingen stad i världen är det – men meningen är att Hel-singfors ska bli den bästa möjliga hemsta-den för alla.

Välkommen med!

Pekka Sauri,biträdande stadsdirektör i Helsingfors

Bästa möjliga hemstad?